— För det första emedan jag lofvat min hustru att ieke mera hemföra till mig några feminina bordsgäster. — Ah, bah! sade baronen höjande på axlarne. Hvarför fan blandar Valentine sig i allt? — Min Cud! Jag tillstar att hon i grunden har rätt. Faustina, Arelie, o. 8 v. äro goda flickor; men då jag här om dagen såg dem piruettera i salongen, der min mors och mormors porträtter befinna sig, så erfor jag ett slags samvetsförebråelser. I — Du är ypperlig! afbröt honom herr de Saint-Valiez. En af dagarne skall du gifva mig en predikan. — Hvarföre icke? svarade muntert herr de Ruzolles. — Och ditt andra skäl? — Det är att en af mina gäster reser i morgon och jag har lofvat att göra honom bekant med Frres-Provencaux. — Hvem reser då i morgon? — Constantin Lanoski, prins Mazikoffs kusin. — En ryss som icke känner Fröres-Provencaux ? — Han hade blott tre dagar att tillbringa i Paris. — Det var en annan sak. Dessa stackars Ryssar äro som pappersdrakarne, de hafva alltid någonstädes en tråd, hvars ända stannar i Petersburg; hvart de gå håller dem deras älskvärda kejsare i benet. — Det vill säga vid börsen. — Ämnar du dig ut? Jag såg att man selade på. — Ja, jag skall söka en af mina vänner, som jag har inviterat till i afton och som skulle mankera löfte om jag icke hugger tag i honom.