Göteborgsposten – 27 maj 1867, sida 1

samling cigarrer af alla storlekar och från alla länder, ifrån den svarta och smala cigarren från Vevey, ända till den ofantliga cigarren, som folket på Manilla röker. Ett af dessa skåp innehåller dessutom en samling pipor, lika varierad som cigarrsamlingen. Kritpipan från Morlais till en sous sitter här midtemot den turkiska, och den tyska studentens lilla sjöskumspiha stöder sig lugnt mot guldlocket af en präktig indisk houka. Fredagen efter den komplott, som vi hafva sett uppgöras i de amerikanska stenbrotten, en fredag, hade markis Johan de Ruzolles mot klockan 1 på eftermiddagen efter vanligheten nyss stigit upp. Han slutade att frukostera i den lilla matsalen i första våningen. Efter att hafva ätit två kokta ägg lät han bära till rökrummet sin kopp ännu fylld med thc. Han slog sig ned i en beqväm chinesisk fanteuil, tände en af dessa svarta och starka cigarrer som man kallar plantörer, och började genomögna en liten theatertidning. Det är sannerligen en vacker karl, den unge markis de Ruzolles. Han skulle hafva varit en ståtlig lancier eller dragonofficer. Han höll sex fot och sju å ätta tum och ehuru något smal var han väl proportionerad. Hans bruna hår i naturliga lockar böljade omkring hans öppna och välvilliga ansigte. Rättskaffens, flärdfri, frimodig och qvick väckte hans anblick omedelbart sympathi. Man skulle kunna hafva önskat att hans näsa varit mindre skarp, men dess örnaktiga böjning fattades icke noblese och passade utmärkt till ansigtets något aflånga oval.