Göteborgsposten – 25 maj 1867, sida 5

ilvarjehanda. En maskin med fem singrar. En dansk tidning omtalar följande lustiga historia från verlusutställningen. Bland de i danska afdelningen placerade ärtiklarne befinner sig äfven en mjolkningsmaskin. Juryn hade tagit den i ögonsigte, men då förevisaren cke var i stånd att lågga i dagen dess praktiska nytta, ytterst af den orsaken, att uppfinnaren förgätit ett medsända en ko och en mjölkpiga, iuskränkte man sig till att se och resonnera, men förklarade sig urstånasatt att fatta något afgörande omdöme. Trolleriet fanns der, men ordet, som skulle lösa den bundna kraften, kände man icke. Den stackars mjölkningsmaskinen kunde lika gerna ha stannat hemma. Men hvad händer? Den var ännu bestämd att spela en roll. Några Jå dagar efter ofvannämnda händelse infann sig en ny jury i den danska afdelningen för att bedöma en handsksymaskin — af symaskiner funnos väl några stycken, men för handskar syntes ingen al dessa specielt vara konstruerad. Juryn såg sig villrådig omkring, då den lyckligtvis fick ögonen på en ung dansk utställningsagent, och vände sig till denne för att få ljus i saken. Agenten syntes i början vara lika så tvifvelsam som juryn, men plötsligt klarnade hans förstånd. Han påminte sig att ha set ett instrument med några fingerhylsor, öfver hvilkas betydelse han förut forgäfves bråkat sin hjerna, naturligsvis var detta handskmaskinen! Kors, så dumt, att han icke kunnat begripa detta långt lörut. Jo, här mina herrar, här ha vi den omtalta maskinen. Och den stackars mjolkmaskinen bade den äran att presenteras för den höga juryn i sin nya egenskap. Hvarsor icke? Kanske den på detta sätt andtligen kan komma tiil heders! Men, bevare, dessa fingerhylsor äro dock för löjligt stora, maskinen är uppenbarligen icke afsedd för dame-handskar. Na ja, derför kan den ju vara lika god! Det gällde blott att få se den arbeta Men detta var icke möjligt. Till all lycka varseblel man i närheten expositionskommissarien, han måste naturligtvis vara vål underrättad, hos honom borde man kunna få besked. Juryn framtrådde till honom och en af dess medlemmar frågade bugande, i det han hållande fem fingrar no t i vädret med andra handen pekade på den underbara maskinen: Monsieur, Savez vous jouer cet instrumen 77 — Stor tablå! Först stora ögon och långa ansigten, så breda munnar och allmänt skratt. Mjölkmaskinen hade tydbgen icke lycka med sig; den hade för andra gången gjort fiasco. Billig restauration. På Marsfältet, invid expositionsbyggnaden i Paris, har nu blifvit inrättad en restauration för arbetare, hvarest de kunna erhä.la en god måltid för mycket billigt pris. Matsedeln lyder sålunda: Grand Restaurant Omnibus ÄUtställningeparken, Avenu Lamothe Pique, miat emot militärskolan). Bröd 10 centimer (7 öre); vin, en liten karaff, 15 c. (11 öre); en butelj bordvin (vin ordinarie) 80 c. (56 Öre); 12 butelj d:o 40 c. (28 öre); ett krus öl 25 c. (18 Öre); buljong 15 e. (11 Öre); soppa 20 c. (14 öre); oxkött 25 c. (18 öre); grönsaker 20 c. (14 öre); ost 15 ce. (11 Öre); kaffe med kognac 30 c. (21 öre); stek med grönsaker 40 c. (28 öre). Franska och utländska viner till mycket modererade priser. Man kan erhålla blott en enda af de pa matsedeln upptagna varorna. Svinaktigt, men qvickt påhittadt. Man påminner sig huruledes vid en kappsegling mellan tvenne amerikanska flodangbätar kolet tog slut för den ene. Man tog då fläskskinkor som utgjorde en del af lasten och kastade under ångpannan, och bekymret var afhulpet. Ett motstycke till detta inträffade nyligen ombord å en angare, stadd på resa, mellan Dublin och Bristol samt medförande en last af 1,000 st. lefvande svin, Resan, som eljest brukar kunna fullbordas på 16 timmar, erfordraae nu i följd af en svår storm, som krossade ena hjulhuset, flera dygn Då kolförrådet redan på andra dagen var förtärdt, veslöt man sig för att använda svinen som bränsle, så att då fartyget slutligen anlände till Bristol man for att hålla maskinen i full gång nödsakats att åt lågorna uppoffra icke mindre än 400 st. svinkreatur, hvilka säkerligen aldrig kunnat drömma om att bli stekta i en sådan gryta. Kuggad! I en schlesisk valkrets stodo tvenne grefvar, den ene liberal, den andre konservativ, gent emot hvarandra som valkandidater. Den konservative grefvens värfvare läto utsprida det ryktet att hvar och en som röstade för honom skulle erhålla en gulden. Men list mot list. Den liberale grefvens anhängare bekräftade detta rykte, men tillfogade att man för att kunna dokumentera sig som aspirant till gulden-stycket måste på röstsedelen skrifva icke allenast sin kandidats utan äfven sitt eget namn. Detta hjelpte. Flertalet al de sedlar, på hvilka den konservative grefvens namn stod, innehöll tillika namnet på väljarne och då vallagen uttryckligen bjöd, att röstsedeln endast fick innehålla kandidatens namn bleivo de allesammans kasserade och den liberale grefven hade vunnit segern.