Göteborgsposten – 24 maj 1867, sida 1

har ibland för mer än tjugutusen franes guld och ädla stenar i sitt rum? — För djefvulen! sade Perizel, hvars rätta namn var Touravois; ni säger att han bor i samma hus som ni? — Ja. — I familj? — Alldeles ensam. — Om man akulle försöka introducera sig hos honom. — Han är misstrogen utaf fan. Han lär ha någon gömma der han stoppar in guldet och diamanterna. För öfrigt i det huset skulle det fästa uppmärksamheten vid mig isynnerhet efter hvad som passerat igår. — Då, återtog banditen, få vi lof att ge honom en bro att slå (lägga en snara). — Jag har det, skrek åkaren. Lägg bara en afton några sådana här verktyg utanför hans port. Han sträcker genast ut sina ofantliga händer efter dem ... och ni skall få se om han skall slippa undan. — Det vigtigaste är att få veta när han har några föremål af värde, sade Perizel. — Ja, svarade Blairzot; men då är det på dagen och det blir allt för farligt. — Du ir alltid rädd du, brummade åkaren. — Emedan jag icke är så dum som du, som icke ser längre än näsan är lång. — Jag ser alltid långt nog för att krossa skallen på dig, utropade åkaren, hvars älskvärda lynue vi känna. En tvist uppstod mellan de båda uslingarne.