Göteborgsposten – 22 maj 1867, sida 2

Fran Utlandet. Det finnes knappt någon mera betydande europeisk furste, som ej kommer att under nästa och Juli månad besöka Paris, der man också förbereder sig till en test-exposttion, hvartill man ej i sekler skall hatva sett maken. Kejsardömet vill berusa sig och sitt folk i kronornas glans och bringa en hel verld till napnad öfver dess makt, prakt och glans. En fransk tidning utropar dock i tanken på detta stundande guldflöde, på åsynen af denna Parterre de Rois: -Aldrig har Frankrike hedrats med så många kejserliga, kongliga och turstliga besök. Aldrig har Frankrike räknat så många vänner. Men — huru stor glädje vi än röna af att helsa så många höga gäster — vi tro ännu, att Frankrike icke har någon bättre vän än sig sjelft. Eftersom Europas suveräner samtycka till att besöka oss, låtom oss tänka på att värdigt emottaga dem. Låtom oss anställa fester och hvarken spara våra penningar eller våra leenden; låtom oss egna cesarerna dessa artighetsbetygelser, som tillkomma cesarerna; må vi inför dessa konungar af alla racer och alla religioner utströ Frankrikes rikedomar. Och låtom oss, eftersom Paris anses för verldens under, icke visa oss mindre, än vårt kosmopolitiska rykte. Men må vi, sedan vi bländat, tjusat, förtrollat alla de europeiska och exotiska majestäterna, ifrån konungen at Belgien ända till kejsaren af Ryssland, ifrån konungen at Preussen till schacken af Persien, tänka på att erbjuda våra gäster ett skådespel, mera värdigt ett stort folk, än anblicken af föerier, parader, galas. Må vi visa Europa, som besöker oss, hvad den nation var och ännu i dag är, som gjorde revolutionen 1789; en gästvänlig, arug och beletvad nation, som vet att vid festernas timme glömma de smärtsamma pro: blemerna, — men äfven en allvarlig natior, passioneradt tillgifven sin fana, som är Revolutionens, och sin frihet, som den alltid sammanställt med menniskoslägtets frihet. Låtom oss icke tillåta, att man i Europa säger, att vi nu endast äro verldens amuseurs, sedan vi varit dess uppfostrare och vägledare. Man behöfver ej rodna för att roa andra, det visar att man har mera snille än de; men suveränerna böra vid sitt uppvaknande etter våra berusande fester inse, att de varit väl emottagna gäster till den stora stad, som bär i sitt sköte Revolutionens rika och allmäktiga myster. Det ligger en sällsam antites i denna påminnelse om den väldiga Revolutionen, som är kejsardömets moderlit, och i de ryska och preussiska suveränernas stundande besök, hvilka, då de, eller rättare deras föregångare, sist tillsammans besökte den franska hufvudstaden, kommo triumferande för att qvärva sista andedraget af Revolutionen. Tempora mutantur... Det är en stolt erinran för Tyskland isynnerhet, en erinran som dettas offentliga organer, at mer eller mindre officiös extraktion, möjligen skola stämpla som en ny yttring af Åchauvinism, denna deras käpphäst, med hvilken de hvarje dag tumla. För att våra läsare skola förstå, hvad som menas med denna chauvinism, må meddelas en kort definition deröfver. Chauvin var namnet på en figur i ett. fransyskt lustspel, hvilket vor mycket omtyckt under Restaurationen och straxt efter forsta kejsardömets fall. Chauvin var en veteran från kejsartiden, hvilken frossade i de arorika minnena af Austerlitz och Jena, rasslade bullrande med sabeln, begärde revanche för Wa terloo m. m. d. Sedan dess har Chauvin blifvit namnet på en i Frankrike mycket utbredd karakterstyp och har etter hand mycket utvidgat sin ursprungliga begreppbster. En Chauvin eller Chauvinist är en soldat af profession, som är mycket ifrig i sitt handtverk, har tråkigt under freden, söker gräl med grannen och ej vill tåla någon medtäflare om tavperhet och ära. Chauvin slåss för äran, säger han, men glömmer dertör icke ätven andra lifsmtressen. En allmän bekant anekdot är den, huru en transk öfverste, hvars strategiska blick sedan dess förskaffat honom en högre ställning, vid Solferino kommenderade till angrepp, kastade en blick på slagtningen, slet ett blad ur sin anteckningsbok, skref en adress och tre ord derpå samt sitt namn och befallde sin ordon nans att befordra det till närmsta telegrafbyrå. Derefter gaf han befallning om framryckning. Men adressen var ej ställd till hu: stru och barn, utan till hans agent de change i Paris, och de tre innehållsrika orden voro: Bataille gagnöe. Achetes! (Batalj vunnen. Köp!) För tyskarne är hela franska nationen i år blott en Chauvin. — — — — — — — — — — ss ÖQ... oo Ar 4