Göteborgsposten – 22 maj 1867, sida 2

Råttegangsoch Polissaker. PFoliskammaren. En oerhörd tillurageise hade timat. Stor forskrackelde var rådande på ett al Göteborgs utskänkningsbalags värdshus, obehagliga känslor af harm och förtret hade trävgt in på nåmaae bolags kontor härstädes, inom åtskilliga aluankade krögares hjertan började skadeglädjen att flamma opp i stället för den låga af harm och sorbittring som rasat der alltifrån bolagets konstituerande, och i Redbergslid gick Öfver konstapel Zetterberg med ännu stoltare hållning än vanligt. Hvad var orsaken till all denna uppstandelse? Jo bemälde öfverkonstapel hade på ett al bolageis värdshus, det som på Stawpen sor altas af hr Samuelsson, upptäckt hvad som lika mycket är gästernas som bolagets fasa — undergradigt bräuvin Historien om denna upptäckt är följande: — En dag, ref. tror at det var i början af förliden vecka, betann sig löjtnant Bohle, på en af sina ständiga vanringar såsom koutrollunt at bolagets värdshus, i Redbergolid. Till honom framträdde ötverkonstapel Zetterberg och underrättade honom i offictel ton om att en person för honom anmält, det bränvinet på det boIngsvärdshus som ligger vid början af Breda vägen och : vars eleganta halffransyska namn Case Carousel i folkspråket förvanalats till kaffekaruselln, skulle ha den törfärliga egenskapen att vara undergradigt. Löjtnant Bohle rådde den officiele att sin tjenst likmävgt, mede!st profvare taga reda på förhallandet, både på Åkaffekarnselln? och annorstädes. Öiverkonstapeln Zetterberg lät icke säga sig detta två gånger. Med bränvinsprofvarn i ena fickan och tjenstetcknet i den andra begaf han sig ut till det angifna stället, hvarest han med oskuldens lugn emottog-, ty man visste intet svek med sig och bränvinet höll godt sina 46 procent. Han gick från bolag till bolag (bolag kallas af folket hvarje enskildt vårdshus som hålles af bolaget), men öfverallt möttes han af semma klara panna, samma oskuldsfulla blick. Kom ban så till Stampen på sin eriksgata, förtviflande om att före ankomsten till Redbergslid hitta en enda underhaltig sup. Samma själsfrid lästes i hr Samuelssons och hans betjenings anlete. Kranen till ett stort bränvinssat Öppnad.s, oldvattnet strömmade ut i prosglaset, prosvaren sattes i — hvad var detta? Profvaren visade blott 45,1 proc.; I stället skulle den visat 469, ty allt hvad derunder är, är af ondo. Visserligen har bränvinet framkallat ett sken på månget anlere, men det har skett derföre att varan varit för stark och icke för svag: nu spridde sig ett skimmer öfver ölverkonstapelns drag af den senara anledningen. Hr Samuelsson bleknade i samma mån. Forgafves försäkrade han att bränvinsfatet som anländt qvällen förut var alldeles orördt. Tvenne poliskonstaplar ställdes på vakt, och öfverkonstapeln Z skyndade efter hr Bohle, som infinna sig på stället. Ny profning med sammu resultat. Fatet förseglades med all den sorsigtighe som vid behandlingen af ett så dödligt gift bör sakttagas och lördes sedermera i triumf will poliskammaren. Det var efter den betan, som dessa olika kän slor vaknade till lif, af hvilka ref. sökt att gilva en osulstäåndig bild i början af denna berättelse. Samucisson sor-äkrade vid allt hvad heligt var sin oskuld; loj:n. Bohle förhörde sig hos destillatorn, hvi ken Ika hfligt bdyrade att han icke släppt ut i verluen en så skadlig vara, och saken såg uu ganska mörk ut för den stackars Samuelsson, hvilken för sitt. hyggliga satt var en favorit hos al a på den tid han. var Ölverkypare på -IIO tel Phoenix. Löjen. Bohle funderade och funderade, och slutet blef det, att han beslöt anställa en ny profning på bränvinet. IIan bad destillatorn infiona sg arfoljd al ett vittne, rillsade sjelf ett vittne, som skulle åtfölja honom, och uppmanade öfverkonstapeln 2. att infiuna sig, åfven försedd med ett vittne. 2 förklarade väl, att afven om som proberare någon bland Luciters stab kunde anskaffu-, skulle gradtalet icke bli något annat än han hade fått det ull; men profningen egde emellertid rum i närvaro af de nyss omnämnda personerna.