Göteborgsposten – 22 maj 1867, sida 2

stodo tvenne underofficerare ur beyens regelbundna armå6, hvilka buro standarer af purpursiden, insydt med guld. Infödda tunesiska tjenare sprungo ständigt omkring bland de siubjudna med sina brickor, på hvilka stodo törtriskningar, i hvilka den europeiska smaken blandades med de österländska vanorna. Man kunde knappast förmå sig till att lemna denna felika boning?. Ett annat af utställningens underverke, som detta ord tår begagnas, är ett ur, insändt Jat pater Secchi från Rom. Detta ur nedskrifver sjelft på ett pappersblad, som upprullas funder åskådarens ögon, vindens riktning och intensitet, regnets tid och mängd, barometerns höjd, luftens fuktighetsgrad. Uret har tio eller tolf olika visare. Den lärde andlige, som ut:änkt och utfört denna mätare, har ombedts från Europas mest betydande observatorier att låta åt dem förtärdiga dylika apparater. Maurice Joly, som i fjor kastades i fängelse för den af honom utgifna boken Dialogue aux enfers entre Machiavel et Montesquiue, har nu srigifvits. Från Cherbourg meddelas, att den franska pansarflottan under amiral Noury de la Ronciere skall bege sig till Kronstadt, för att inbjuda ryska flottan till en följd af fester, liknande dem som i fjor egde rum i Cherbourg och Brest mellan franska och engelska flottorna. Reinaud, medlem af franska institutet, professor i arabiska språket vid College de France och president för asiatiska sällskapet, har aflidit, 71 år gammal. Han var lärjunge och etterföljare af Sylvester de Sacy. Antagonismen mellan fredsvännen Rouher och krigsvännen Niel börjar bli allt större. För några dagar sedan kommo de båda ministrarne tillochmed i kejsarens närvaro i gräl med hvarandra, så att Napoleon fann sig befogad att göra ett slut derpå, sägande: Uessieurs, je ne veux pas la guerre dans mon cabinet. . Sedan konferensens beslut nu undertecknats af transka och preussiska monarkerna, kommer densamma att såsom i dag eller i morgon hafva ett nytt sammanträde i Englands hufvudstad, för ratifikationernas utvexlande. Samma dag som konferensen öppnades i London, d. 7 d:s, ådagalade luxemburgarne sjelfva sin ovilja mot preussarne genom ett stort slagsmål, som egde rum i Remich, nära preussiska gränsen. Derom skrifves derifrån i en tidning i Trier d. 8 d:s: går afton företedde torget i Remich anblicken af en blodig valplats. Redan d. 4 Maj hade luxemburgarne börjat förolämpa och förfölja de här bosatta preussarne, genom att fråga dem om pass, fastän de voro allmänt bekanta på platsen. En preussare som ville gå öiver bron utan pass, blef arresterad, fastän hau begärde den luxemburgske borgmästarens hjelp. D. 6 Maj på aftonen uppstod striden i en kirugs hus i Remich. Preussarne drogo sig tillbaka, emedan luxemburgarne började skälla ut Bismarck 0. s. v. En viss B. gick helt fredligt öfver Moselbron med sitt 10-åriga barn, då han öfverfölls af luxemburgarne med orden: Huggen! Det är en preussare! Två karlar gåfvo preussaren flera slag i hufvudet, så att han stöp omkull; läkare tillkallades genast. De härvarande preussarne skyndade till hjelp, och en allmän kamp uppstod. På mindre än en halt timme kommo c:a 2,000 personer tillstädes, hvilka deltogo i oväsendet. Först om attonen kl. 9 slutades kampen med båda parternas utmattning. Luxemburgarne gåtvo prot på den ytterligaste förbittring mot preussarne. I Englands hufvudstad har återigen lagts grunden till en ny katolsk kyrka; denna gång i Kensington. Byggnaden som skall upptöres 1 ren götisk stil, är alsedd att rymma 1,200 personer. Vi skola vid tillfälle lemna en närmare redogörelse för katolicismens spridning i Elisabeths England, hvars käraste predikat hittills varit: det protestantiska. Drottningen af Danmark, har, under namn af grefvinna af Mecklenburg, hemrest från England. D. 15 d:s höll den nationala reformföreningen, hvars ändamål är att sammansmälta de olika klasseroa af reformvännerna, för att derigenom ernå enig samverkan och bättre tramgång, sitt första sammanträde i London, under lifligt deltagande af medelklasserna. Bland talarena vid tilltället nämnas främst Bright och hr Vernon Harcourt, denne senare en af medarbetarne i Times under pseudonymen H. eller Historicus. Han är äfven en af de förnämsta medarbetarne a Sarturday Review och måg till aflidne sir George Cornwall Lewis. Hans anslutning till reformvännerna betraktas som särdeles vigtig. Sultanen af Turkiet har betallt, att i Konstantinopel skall grundläggas en stor naeonal anstalt för den offentliga undervisningen, hvilken skall vara gemensam för alla de ottomanska undersäterna, utan afseende på