Göteborgsposten – 21 maj 1867, sida 1

under göra sig klart hvad de vilja och böra göra samt satta mod att utföra det. — För kommunalbeskattningen har alltid gällt att den skulle grunda sig på bevillningen, om man ej kunde komma öfverens om annat sätt för kommunalskatternas utgående. Då något företag skulle sättas i gång, så utfördes det af dem som något hade; gjorde de ej det, så förföll företaget. Här i Göteborg behöfde dock aldrig något företag stranda af brist på deltagare. Tal. öfvergick derefter till en analys af 57 och 59 S8 i kommunalförordningen och visade att dessa ej lade hinder i vägen tör införande af annan grund för kommunalbeskattningen än bevillningen. Tal. visade vidare huru t. ex. de som stode närmare gränsen till fattigdom, huru dessa och flera borde befrias från afgitter för vattenledring och gators omläggning o. s. v. Tal. slutade med att visa huruledes vårt samhälle äfven förut gått framåt utan att skatterna känts tryckande, ty skatterna hade varit billigt fördelade. I en stad der handelns sanna anda råder, der enhvar trivilligt lemnar sitt bidrag, der söker ingen att undandraga sig sina skatter; men då sådana påläggas af kejsaren eller konungen, der sökte mången undandraga sig dem. Det lyckligaste är, der en sådan anda är rådande, att den rike säger: om jag ock beskattats litet för mycket, så har jag dock råd dertill och jag lemnar gerna mitt bidrag. Sedan hr Blomstrand af ordf. uppmanats att närmare !ormulera det sätt, hvarpå han ansåge att en förbättring skulle kunna vinnas, yttrade hr B. att han tunnit de lyckliga samfundsförhållanden, som i Göteborg varit gällande, just bero på det sätt för kommunalskatternas utgörande, som förr här varit gällande. De rika underkastade sig gerna den för dem högre taxeringen, tills den nya kommunalordningen blef antagen. Man hade dock ofta anmärkningar att göra mot taxeringsnämnderna, hvilka likväl alltid sökte rätta de tel, som de tillfölje at menskliga misstag kunnat begå. Detta gjorde emellertid att, af stadsfullmäktige kommunalbeskattning på grund af taxering blef antagen. — Tal. föreslog nu att en komit måtte nedsättas, hvilken borde tör ett blifvande möte inlemna förslag till förändring i kommunalbeskauningen. Talarens eget förslag var, att en samvetsnämnd för hvarje år skulle nedsättas, hvilken borde beskatta en hvar efter hvad han kunde tåla, på det sätt, att det belopp, för hvilket han ansåges kunna skatta, af nämnden bestämdes. Mötet beslöt, att en komitå af 5 personer skulle tillsättas, och utsågos till dessa: hrr lektor Blomstrand, kapt. frib. Leijonhufvud, grossh. E. Heyman j:r, ofverskulten A. AImn och häradsh. C. M. Nyström. Frih. Leijonhufvud anhöll dock, att innan hans val af motet bekräftades, så anmärka, att han väl ansäge missnöjet med kommunalbeskattningen berättigadt, menatt det berodde derpå, att samhällsmedlemmarne genom de nya kommunallagarne förlorat sin urgamla dyrbara rätt att sig sjelfva beskatta. Skatterna bestämmas neml. nu af ett fåtal rikare personer, i hvilcas tillsättande, tillfölje af valsättet, de sattisare icke egde någon del. Missnöjet komme ut fortfara tills stadsfullmäktigvalen blefve tällda på billigare grundval. Detta yttrande mottogs med starka biallsrop. Sedan det beslutats att komiten, i hänelse ej någon af de valde kunde deltaga i ensamma, skulle ega att komplettera si jelf, upplöstes mötet omkr. kl. half 9 e. m. Göteborgs sparbank. Vid i går förättad allmän årssammankomst med sparbanens hrr principaler samt delegarne i Räntech kapitalförsäkringsanstalten härstädes, uppistes först den at hrr Leop. Abramson, C. W. shedin och W. Ryding afgifna revisionsbeittelsen för år 1866, hvaretter full och tackam decharge åt direktionen beviljades. Den af direktionen afgifna, derefter uppista ärsberättelsen, gaf vid handen att id 1865 års bokslut 11,137 delegare gde innestående fordringar till belopp af 129,199 rdr 6 öre. Under år 1866 inattes i 12,175 poster 628,542 rdr och uttoos i 8,996 d:o 863,680 rdr 55 öre. Banens skuld till 11,283 delegare utgjorde 305,066 rdr 48 öre, bankens vinst vid 1865