Göteborgsposten – 20 maj 1867, sida 1

lida så, att han ett ögonblick trodde det han skulle blifva galen deröfver. — Skicka bort denne man, jag ber dig derom, skrek han vändande sig till Denise. Du vill då låta mig dö! — Gå, min herre! Oaktadt sin svaghet hade han antagit ett så hotande utseende utseende att Denise icke vågade protestera annat än med tårar och klagovisor. Då han gick smög mäklaren i den unga qvinnans hand ett litet papper, som innehöll hans adress: MH. Joseph Pommier Passage Radzivill Gatan Valois och gatan Neuve-des-Bons-Enfants. — När herrn blir mera räsonabel, sade han helt sakta, skall ni skrifva till mig eller komma till mig med volymen. Fru Tournaire svarade ingenting. Hon hopvek omsorgsfullt pupperet och gömde det i en af sina fickor. Hon gjorde sin man ingen förebråelse, men hon satte sig i ett hörn uf kammaren och började gråta, slående hufvudet mot muren. Under det Tournaire, lika bedröfvad som hon, likväl försökte trösta henne inkom en grannqvinna med förfärad uppsyn. Hon höll på armarne ett barn af åtta eller tio månaders ålder hvars bleka och insjunkna ansigte gjorde ondt att se. Denna qvinna anlände från den lilla byn Courtelles, belägen i grannskapet af Derberie, der hon hade