——— (a — (— — p.c — gjort sin röst hörd, och betydliga anslag äro bsvil jade till armåcns förseende med tidsenliga vapen. Den alltid vigtiga, i vår tid än mer betydelsefullia frågan om försvarsverkets ordnande har utgjort ett framstående föremål för riksdagens öfverläggningar, ehuru samma frågas ivvecklade, i så många riktningar ingripande beskatlenhet icke medgifvit eller kunnat medgifva dess omedelbara lösning. IIOtande moln förmörka uteigten till Europas sramiidj äfven för vårt land kunna de blifva ödesdigra. I alla skiften skall Svea folk dock al:tid viss, att ärlig fred och sann aktning för alla-ratt äro dess lösen, fribetens oberoende dess mål och fåderneslandets ära dess vilkor. Lifvad af sädana kävslur och me: en från hjertat käendo önskan vm lycka och välsignelse för konung och konungahus, anha-ler Första kammaren underdänigst att i Edera K. M:ts nåd och yanest städse vara innesluten. Andra kammarens talman yttrade: 8. A. K. Ds första bladen af den nya svenska riksdagens historia åro nu fullskriftna och höra under framtdena dom, Vi tro, att de skola vittna om redligt arbeto för fåderneslando:s välgång, a4lvon i sådana dolar, der misstag möjligen äro b gängna och regeringens ehler folkets lörboppningar icke blilvit uppfyllta. Sikert är, ett. hvad de utgjoraa ansligsfråguius sårskildt beträllar, ställungva varit svarare an vanligt. Fokombuflen balva a cum sidan med tullt förtroende velat ga Eders Kongl. Maj:ts I ndstaderlisa Önskniogar till mötes, men a andra sidan balva landets närvarande ekonomiska förhallandeu nöftgat dem till all den sparsamhet, som utan verklig skada kunnat iakttagas. Huruvida i hvarje fall den bästa utvägen blifvit sunnen, tillkommer icke de beslutaude sjelfva att bedöma, Den försäkran må dock frimodigt här afgilvas, att i undersatlig vördnad och kärlek ingenting brustit och ingenting kan brista. Eltor denna dag återvända vi till våra hembygder och de verkningskrotsar der blifvit oss anvisade. Vi medtaga dit rika erfarenheter och många dyrbara minnen: Såsom ott af de skönaste bland dessa aenare räkna vi förskingrandet af det moln, som nyligen hvilade öfver konungahuset och hotade att genom döden beröfva oss en af dess medlemmar. Sådana företeelser betraktar ej vårt folk såsom en liknöjd åskådare, nian det känner sin kvnuugs sorg såsom sin egen sorg och sin konungs gläsje såsom sin egen glädje. Derför prisar det nu liivets och dödens herie, att han behagat a vända sorgen, och bade med afseende på hvad som varit och hvad svm skall komma bedja millioner af uppriktige hjerta: Gud bovare konungen och konungahuser! Härmed frambär riksdagens andra kammare sin onderdaniga asskedsbelsning och anhåller att I E lers Kongl. Maj:te nådiga ynnest och bevagenhet fa vara innesluten.