liberala partiet, ett verksamt och itrigt parti och han visar sig sramtör allt ärelysten et ter att bli ansedd för sitt lands förste medborgare. Till Fodrelandet skritves från Paris under d. 9 d:s: I förmiddags hade utställaingen från kl. 9—12 ett af sina täta besök af kejsaren och kejsarinnan. Den sistnämnda promenerade hela tiden vid arins Öscars arm, och den svensknorska atdelmngen var uteslutande besökets föremål. Prins Oscar var en lika outtrötllig lörerisare som kejsariunan var ahörare. Intet törbigicks — allt besåg och beundrades, såsom det verkligea iörijeuar. Det var ej allenast konung Carl XV:s tre stora taflor, som uppenollo de besökande, äfven konstverk a! Berg, Fagerlin, Lindgren, Slolin, Nordgren och Wallander 1 den svenska, och at Arbo, Baade, Böe, Dahl, Gude och Tidemann m. fl. i den norska afdelningen blefvo förevisade och besedda med synbart intresse. Kejsaren, som vid en kavaljers arm företagit en vandring omkring i byggnaden, anslöt sig efter nägon stunds förlopp till dem båda, och nu fortsatte man tillsammans vandringen genom afdelningen. Kejsaren var alltjemt mycket spörjande och prinsen mycket itrig i atv 10rklara; han tramhöll formen, nyttan och skönheten i flera industriföremål, och då han en gång i sin itver slog några hårda slag på en svensk porslinstallrick, för att bevisa dess soliditet, väckte det mycken muntorhet hos hans uppmärksamma åhörare. Do höga gästerna, som kommit i en och samma öppna, med två hästar förspända vagn, foro på samma sätt till baka till Tuilerierna, dock först sedan de hvilat sig något och intagit förfriskningar i den praktfulla kejserliga paviljongen.