Göteborgsposten – 14 maj 1867, sida 1

seende af att trösta honom, befann sig Aswerginos, konstmakaren. Huru dum han var märkte Celestin likväl snart att man roade sig ät honom, Han sattade tag i konstmaren och grev honom vuldsamt i strupen. Det var vanligtvis så han började sina förklaringar. Seende sig på vippen att bli strypt sade Asperginos, som var alltför föraktad för att någon skulle försvara honom. — Om du icke släpper mig talar jag om för alla menniskor hvad du gjorde natten till den 18 December. — Blixt och dunder! du skulle våga! Begagnande sig at sin fiendes trckan, befriade sig Asperginos hastigt, och kilwade tvers öfver bänkarne skyudade hans flinkt på dörren. Hvad beträffar Celestin, som icke såg tillräckligt för att förfölja honom, höllo hans vänner honom tillbaka. Han bjöd dem på att dricka på en närbelägen krog. Tack vare de pengar han erhållit på förhand af Joseph Pommier, tröstade han sig med otuliga glas dåligt vin och finkel. III. Eländet i svart rock. Simon, som gick med möda, sade icke mycket. Hans hustru talade med Thdereso Galich on.