Göteborgsposten – 14 maj 1867, sida 1

franes i ett tag, för att hindra försäljningen af en sattig gummas möbler. Endast för sig sjelf personligen kosta han icke ut någonting, I brist på bättre har han alltic soda råd att ge. Det är kostligt att en så ordentlig ar betare går på baler ute vid barritrerna och på cn hoj ställen som detta. — För fan! om han tycker om att dansa? — Jo visst, ja! Ilan dansar aldrig. Han sitter sir i ett hörn och ser på eller pratar med grannarne . . lik: godt hvilka ... han är icke stolt ... och likväl har har så godt som utseende af herre. — Från hvilken trakt är han? — Jag vet icke, svarade den person, som kände er kamrat till Leonard. Då man försöker tala med honon om honom sjelf byter han genast om samtalsämne. — Ser man på, sade en annan arbetare. Se på Ro senknoppen som stiger upp för att följa honom. Slags målet tycks ämna börja igen. — Nej, sade en annan, Rosenknoppen har fått sit lystmäte. Se der sätter han sig igen. — Ja, fan, det tror jag det, sade en tredje; — har har ögonen så igenmurade att han ingenting ser mera. Det slog in. Efter att förgäfves hafva försökt att åter nå sin fien de, som lugnt aflägsnade sig, föll Rosenknoppen tillbaks på sin bänk, svärjande och hädande som en besatt. Ibland de personer, som omgåfvo honom och af hvilka några skämtade med honom, allt aader det de hade ut