Göteborgsposten – 14 maj 1867, sida 1

Denna som gerna pratade, berättade att hennes man, arbetaro ända tills nu, uxligen etablerat sig. — Vi hafva ännu icke mycket, sade hon, och likväl hafva vi snart gifvit ut ögonen ur hufvudet. Tiderna äro så hårda. — Bah! inföll Bruno, man behöfrer ej klaga för mycket! Arbetet kastar uf sig och jag har goda armar. Det finnes de som äro olyckligare än vi. — Ja, ja! suckade Denise, — det finnes de, som arbeta som hästar och som icke ens lyckas förtjena något att äta. — Er man är bokhållare? — Jo, min fru. — Men bokhållare bli bra betalda i alla fill. — Jo visst! utropade Denise med bitterhet ... fyrtiåtta francs i månaden, omkring två franes sextiosex centimes om d: gen. — Det gas arbetare, som icke förtjena mera, — Hösst få Dessutom kunna de bära blus, trädskor och mössa Men min man skall vara klädd som herre han; det är mycket dyrare. Med sin blus går arbetaren in på en krog och för med sig sitt bröd under armen; eller hans hustru tillreder honom hans middag. Men om en bokhållare kommer in på en krog skriker man: Bort med rocken, liksom nyss. — Det ligger sanning i hvad ni säger der, återtog Thöeröse; men också är en bokhållares arbete mindre mödosamt än en arbetares, en låssmeds till exempel.