Göteborgsposten – 11 maj 1867, sida 2

Från Westerås lan omensklighet mot ett barn. Hommansegarer 6. Boivie från Vallby i Thorstuna socken af Westerås län, hos hvilken hang brorsbarn, den 10-årige gossen Amos Bertram Boivie och denves 16-åriga syster sedan ett år tillbaka varit inackorderade eller såsom fosterbarn upptague, ankom sistl. Påskafton medhafvande de båda barnen, till Spånga by, norr om Stockholm, hvarest man upptäckte att gossen var död. Boivie uppgaf då för en i byn boende smed, Lundström, att gossen dödt på resav, hvars ändamål varit att i Stockholm söka läkarehjelp för gossen, emedan han någon tid varit sjuk. Derefter hade Boivie fortsatt resan med den döde gossen till Stockholm, der dennes moder för tillfället bodde, men för att begralningskostnaderna skulle aflöpa så lindrigt som moilig, vände han med liket tillbaka till Spånga, för att låta det der begrafvas. Etter att hafva aflemnat gossen till ofvanuämnde L. för detta ändamål, afreste Boivie till sitt hem. Då Lundström hos socknens prest gjorde anmälan om begrafningeu, sade denne, att det vore skäl för Lundström att gå till länsmannen och anhålla om besigtning å gossen, eftersom han dödt å landsvägen. Vid hemkomsten omtalade Lundström detta för sin hustru och den döde gossens syster, hvarvid denna utropade: jag har haft en så förskräcklig värk i mitt bröst att jag trodde det skulle spricka, jag skall omtala sanningen. Bertram har ej dödt på vägen, han dog hemmal. Derpå gick Lundström till länsmannen och anmälde saken. Flickan Boivie blet nu kallad till denne och uppmanades utt utan räddhåga för hvan det vara måtte sanningseusigi omtala allt hvad hon visste rörande brodrens död. På framställda fragor berättade hon då följande: Gossen dog bemma Länglredagen vid middagstiden, Boivie och hans hustru hade varit mycket elaka emot begge syskonen, men mest emot Bertram, som nästan dagligen blifvit Misshandlad af mannen Boivie. När detta skedde inne i stugan, lade han gossen tramstupa Öfver en stol med ena knäet öfver hans hals eller skuldror, hvarvid bastonaden verkställdes med en halsrem att binda hästar med, i hvars ena ända en större sölja var fastsatt, och hade den vid slagen förorsakat att det gått hal på gossens kropp. Då misshandeln skedde i stallet, begagnade Boivie en för detta ändamål der befiatlig rönnkäpp. Vidare hade kosthållet varit så klent, att gossen och flickan knappt kunnat lifnära sig. Dock hade flickan nåzongäng fått mera mat, emedan hon som var starkare in gossen kunnat göra mera gagn än han. Thorslagen d. 19 April, dagen innan gossen dog, hade han aarit mycket dålig, men ej vågat gå in utan lagt sig ett utanför stående kar. Då han sedan på aftonen felat gå in för att lägga sig, hade han blifvit utkörd f makarne Boivie och tvungen till att taga natiläser i förstuguqvisten på en gammal med något takalm stoppad säck och med ett gammalt hästtäcke fver sig Den följande morgon hade gossen, medan ankarne Boivie ännu låge i sängen, bultat på stuguörren och bedt om att få komma in, hvilket dock litvit honom nekadt. Ungefär en timma derefter hae makarne stigit upp, hvarpå hustru Bnivie gått h sörstugan, tagit gossen i armarne och släpat honom t på backen utanför busel, der han sflck ligga en l od stund i snöslasket, medan mannen gått till staltt. Återvåndande derifrån hade Boivie tagit gossen, s om var alldeles stel och mistat talförmågan. med in!