Göteborgsposten – 10 maj 1867, sida 2

—iä q —— — . förnyade Bruno sitt försök att rycka Tournairo ur Celesting händer. Åkaren och han vexlade några koytnäfslag; men den. tappre låssmeden var icke stark. Haa erhöll tätt bredvid ögat ett slag, som hade kunnat göra honom enögd och försatte honom ur strid för ogonbllcket. En anmärkningsvärd sak är att i alla slagomal äro: qvinnorna tapprare och högsintare än männen. Under det de manliga åskädarne lomnade tältet fritt för Celestins våldsamhet, somliga af den fruktan, som han ingaf dem, andra af likgiltighet eller dumhet, kastade qvinnorna sig emellan bulldoggen och hans svaga motständaro Deras skrik, deras före raelser och till och med deras slag skulle icke länge hafva kunnat hejda Celestin; han tog dem i armarne, svängde omkring dem och satte dem slutligen på någon bänk eller trakterade dem med knytnätslag, såsom om han hal. med män att göra. I datta ögonblick banade sig en arbetare väg tversigenom den folkhop. so samlat sig omkring de stridausde. — Maa måste vars rätt feg för att på detta sätt slu ett barn och en qvinnu! sade den nykomne med en fast, lugn röst, hvars uttryck hade så att säga metallisk kling, som gaf dun en egendo: ulig styrka. stt mummel spred sig bland åskådarnoe. — oot är Leonarl, guldarbetaren, mumlade någeu ö ö ö ö ö ö röster. — Det kommer at: bli muutert! tillade nägra audru— Rosenknoppen kan komma att få betala i dag, sade en arbetare.