Göteborgsposten – 9 maj 1867, sida 2

nmii — bådande ansigten gjorde honom tecken att komma till dem, men största delen af gästerna tycktes blott medelmåttigt bekymra sig om hans närvaro. En känsla af fruktan och motvilja lästes nå de flestas ansigten. Likasom Joseph stannade Celestin ett ögonblick vid sidan om Tournaire. — Det är väl denne? tycktes han fråga Pommier. — Ja, svarade den andres blick. Helt nära det af Tour aire och låssmeden upptagna bordet befunno sig en helt ung man och en gammal arbetare med grått skägg, hans far förmodligen. Utan att göra sig mödan att yttra ett ord till dem kaufkade Colestin dem mot andra sidan af bänken och satte sig på deras plats. Den unge mannen ville tillrättavisa honom men gubben fattade honom i armen. Tig, sade han till honom, jag känner deune man ; han begär blott en träta. Han skulle misshandla dig utan barmhertighet liksom han misshandlat så många andra. Eri litre vin, en portion kött och en dito bönor! sade den gamle åkaren stående i bordet med sin enorma håriga näfve .... och foctare än så, slyngel. — Oh! Oh! inföll en positivspelare som åt rata (kött) med några kamrater, du har då fått ett arf, unga och sköna rosenknopp. (Forts.)