Göteborgsposten – 8 maj 1867, sida 2

Då han utförde denna för den äkta rökaren karakteristiska operation varseblef han Valentin och hans följeslagare. — Ändtligen, se der patron, Joseph Pommier som de kalla honom! återtog Celestin. Valentin må säga hvad han vill, den der är ingen af våra, icke ens en borgare . . . det är eu kronhjort. Oh! Om han bara icke gått mig ur händerna härom dagen! Men en annan gång. — — Välan! sade Valentin, närmande sig honom, ... hör hit, gamle gosse! -Ett ögonblick! sade Joseph Pommier, eftersom detta är namnet på Valentins följeslagare .... celestin, fortsatte han, fästande på den gamle åkaren en skarp och kall blick, du har brutit ditt löfte här om dagen; du har följt mig oaktadt mitt förbud. — Jag, herre! — Icke herre, åsna! kalla mig Joseph, hir jag sagt dig. Du har följt mig ... men, kom väl ihag tre saker: den första, att, oaktadt alla dina bemödanden ceh all din list, du aldrig skall lyckas att få veta hvem jag är, den andra, utt om du åter börjar på så har du ditt Sorbonne ) (hufvudet) krossadt dagen derpå, den tredje, att hvar och en, som om mig vet mera än jag vill låta honom erfara, är dödens! Du förstår? Åh! mumlade Rosenknoppen, förrän man gör mig kall (dödar), måste — ) Sorbonne är universitetet i Paris, I argot, tjusspräket, betecknas dermed hufvudet.