fornien, har blifvit grundlagdt af eu vid namn Cadet, som nu är, efter hvad man sagt mig, maire i ett betydande samhälle och mycket ansedd på sin ort. Sedan Kaliforniens grundläggning ha dess kunder förbättrats hvad qvaliteten beträffar, men också, och hufvudsakligen just till följd deraf, betydligt förminskats i antal. Vid tidpunkten för vår berättelse var det, såsom ännu i dag, icke annat än en slags vidsträckt lada, som till hela sin möblering blott hade bänkar och bord af träd. Oaktadt sina vidsträckta dimensioner var den icke tillräcklig att inrymma tilloppet af gäster och största delen af knnderna installerade sig på gården. Också saknades ofta plats. Jag kan icke säga, för att förklara orsaken till detta tillopp, att Kaliforniens kök rivaliserade med det hos Fröres Provengaux eller på Caf Anglais. Det erbjöd endast en fördel i billigt pris. — Att börja med medförde hvar och en sitt bröd. Köttportionen kostar tjugo centimer och den är ansenlig. En rätt grönsaker, bönor, ärter eller potatis, tio centimer. Vinet serveras i lerkärl, svarta utanpå, hvita inuti, med grepar af jernbleck, och hvilkas innehåll (en half litre tror jag) betalas med tretio centimer. Till detta pris kunde naturligtvis monsieur Cadet icke traktera sina gäster med rapphöns eller gåslefver, men den mat han gaf dem var dock bättre än man skulle förmoda efter de siffror vi uppgifvit. Den var snygg och ätbar. Ifrån de utmärkta stycken som äro reserverade för de