Göteborgsposten – 8 maj 1867, sida 1

Uxpositionsbref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). IX. Paris d. 29 April. När solen sitter bakom moln och kurar Och himlen endast sänder täta skurar; När blåsten stundom ej vet någon skam, Men stryker gatan som en galning fram. När smutsen ligger qvartershög på pavån, Och man förgafves beder sina Abn; När detta repas upp dag ut, dag in Hvem undrar då om man blir mörk till sinn? Om misstrons onda makter börja rasa Och om man frågar nu sig sjelf med fasa Är det kanhända uppå detta vis Man låtsar sig ha sommar i Paris? Här skulle under lyckligare Åklima Så många öfverraskningar ju tima; Att vara här ju skulle bli så godt; Ja gudbevars kom hit och pröfva blott. Väl ena stunden himlen något klarnar, Men jag för dess bedräglighet er varnar, Ty nästa ögonblick är scenen ny Och hemma står, tyvärr, er paraply. Nu regnet står så stridt som 4spå i backen Och genomvåt man blir från topp till — klacken Kom sen och säg den som har mod och vill Att icke här man narras ock April. Så satt jag häromdagen och fantiserade medan jag på samma sätt funderade huru det egentligen skulle kunna gå med vår promenad, och ingen må undra på om det otrefliga vädret gjorde på min sinnesstämning ett mindre gynnsamt intryck, som derför sökte sig ett motsvarande passande uttryck. När nu det ena blef lika miserabelt som det andra, passar det ju rätt godt i stycke. . Emellertid tycktes Jupiter Pluvius satta humör och vilja gifva dementi åt min klagovisa, — der ser man i alla fall hvad det hjelper att klaga; han gaf derföre befallning att le tunga molndraperierna skulle dragas in, iksom kejserliga expositionskommissionens Åv.um, som under de starka blåstdagarne hotaAnngnnggggggggggg ööö—