Göteborgsposten – 7 maj 1867, sida 2

if de skuggor som hota för morgondagen — denna lag är full och fri verksamhet i själslifvet hos en person hvars yttre existens är olika med deras, hvilka voro hans kamrater då han var fri, i det att den saknar hvad som utgör de stora elementerna i de frias — hopp, fruktan, ovisshet och omvexling. Jag hade genomlefvat (som N:o 608, ty det var den siffra jag som galerslaf fick) alla phaser af afsmak, uppstudsighet, bitterhet, qvalfulla minnen, passionerade begär efter nöjen som ej kunde ernås, plågsamma visioner af den blomsterprydda giftbägare af synd och sinnlighet, hvarur jag druckit då jag var en fri man och, som jag föreställde mig, herre öfver mitt eget öde. Jag hade lefvat i ett tillstånd af outsäglig afsky, oöfvervinnelig leda för mitt nödtvungna kamratskap med män som ej voro mera lastbara än jag hade varit, men som voro oändligt mera råa och brutala och derföre förorsakade mig afsmak. Jag hade knotat mot mitt öde, jag hade förtviflat, men i tysthet och utan att visa något tecken till dessa käoslor; slutligen efter flera års förlopp randades en ny dag för mig, en dag på hvilken Guds nåd utsträcktes till mig under det jag knotade öfver menniskornas orättvisa, ty jag kunde se genom den slöja som dolde den och skåda Guds eviga rättvisa bakom detta exempel på mensklig felbarhet. Mun hade verkligen dömt mig för ett brott som jag ej begått, men Guds hand hade lagts på mig för min syndfullhet. Den stig hvarpå jag vandrat fram under mitt lif stod nu i klart ljus för mig och jag såg att det var den breda stig som leder till undergång. Då fann jag att mina medmenniskor