Göteborgsposten – 7 maj 1867, sida 1

francs, och den summa som omnämndes i den olycklig Jean Comels lista uppgick tillsammans fill 22.000 franes I bröstfickan på min rock funnos guld och sedlar till et summa af 1,500 francs, och lika mycket låg å borde och i jernskrinet. Det fanns intet bevis på att Jean Ca mel egt mera om dessa 3,000 fra scs. Jag var den end I person, som man trodde ha någon kännedom om saken och tjenstefolket hade sig bekan att jag hade enskild I samtal med Comel, från hvilka tillochmed hans hustri blifvit utstängd, två dagar innan raset hade utförts. Juvelaffären förblef i dunkel. Ingen lofvande me än jag sjelf kunde förklara denna hemlighet, och ingen had ännu märkt att de blifvit stulna. Detta skulle blott bl bekant då Eugene de Gorandeuil anlände till Paris fö att undersöka saken, sedan Aline i London upptäckt at m:me Delasborde icke hade några juveler åt henne. De behöfdes ej att juvelstölden skulle bli bekant alls, det lar i Ålines och Corandeuils makt att förhindra det saker alls blefvo omnämnd; men om den så blefve så måst hvarje omständighet tala till min nackdel. Jag hade ta lat med den föregifna m:me Delasborde vid Hötel de Co randeuils port; jag, och jag ensam hade kännt till gref vinnans bref till Comel; det var uv mina händer som der qvinna hvilken stulit juvelerna mottagit dem. Dessuton kunde den verkliga m:me Delasbordes betjent vittna on mina frågor angående hans matmor och, utan tvifvel skull han äfven kunna omnämna huru oroad och besynnerlig jag såg ut, då jag hörde att hon icke skulle lemna Pari: så snart som jag förmodat. Augustes vittnesmål måste