men. Deras lämplighet för befattningen är hufvudsak. Någon strid emellan de begge partierna inom riksdagen hade således icke behöft vid detta tillfälle uppstå. Men det parti, som kallar sig landtmannapartiet? och består af protektionister, jemte några få som medelst detta parti vilja förvärtva sig inflytande för egen del, hoppades kunna beherrska valen och åstadkomma ett resultat, som skulle bibringa allmänheten den tro, att detta parti innehade makten. Då landtmannapartiet, d. v. s. protektionisterna, uppgjorde sin elektorslista, begicks det stora felet att taga en så i ögonen sallande samling obskura personer, att all kom position med det motsatta partiet blet omöjlig. Landtmannapartiet eger inom sig ytterst få kapaciteter; dessa åtnjuta föga anseende: bland allmänheten, och nästan ändå mindre verkligt inflytande inom det parti, till hvilker de sällat sig. För att der förvärtva sig inflytande tordras också en stor portion råhet, naturlig eller konstlad, i förening med en stor portion etourderi. Men det är icke till ev så konstrueradt pa:ti, som makten att tillsätta fullmäktige i banken och riksgäldskontoret tår öfverlemnas. Om detta partis elekiorslista hade segrat, så skulle sannolikt tillsältningen af bankens och riksgäldskontorets styrelse blitt vit en skandal, eller åtminstone beredt hela representationen åtlöje. Ett faktum är, att denna lista höll på att segra i andra kammaren, och skulle segrat, om icke trenne voteringssedlar kasserats. Denna tillfällighet räddade kammarens anseende. Af det andra partiets medlemmar voro fyra frånvarande på grund af sjukdom och andra förhinder. Men fastän således det protektionistiska partiet i andra kammaren blef slaget, hade dock det definitiva valet kunnat lemna ett helt annat resultat, än fallet blef, om ej första kammaren visat en så sast hållning. Dess elektorer höllo ej absolut på sina primitivt uppförda kandidater. De gjorde några eftergifter i enlighet med elektorernas i andra kammaren uttryckta önskningar. Så som valen utföllo har man allt skäl till belåtenhet. Statsrådet Fahraus och gretve Henning Hamilton invaldes nästan enhälligt till ordförande, den törre hos bankofullmäktige, den senare i riksgäldskontoret. Här inverkade icke att deras position till regeringen är väsendtligt olika. Begge åtnjuta lika stort anseende tör sjelfständ:ghet, nit och arbetsförmåga. Begge besitta den humanitet som fordras af en ordförande. Rådman Björck och triherre Skogman, begge omistliga i banken, blefvo enhälligt åter valda. Grosshandl. Schwan erhöll 43 röster. Han åtnjuter visserligen icke personligen särdeles stora sympatier, men han representerar nu den firma på Stockholms börs som eger det största anseendet i utlandet, och han står på vänskaplig fot med flera at utlandets största bankirer. Denna omständighet har varit och kan blifva riksbanken till stor nytta, och man skall ej föreställa sig att denna institution, huru stark den än är, kan under alla förhållanden isolera sig. Som Jandtmannapartiets kandidat hade grosshandl. Fröberg varit påtänkt. Ehuru on mycket respektabel man kan han dock i alseende på hufvud och kunskaper ej jemföras med hr Schwan. Den obenägenhet som första kammaren visat för främmande trosbekännares anställande i statens tjenst, inverkade icke på denna kammares elektorer, då grosshandl. S. Warburg uppställdes som kandidat till riksgäldskontoret. Han bler nästan enhälligt invald och med lika benägenhet af begge kamrarnes elektorer. Detta val hedrar lika mycket den valde, som valmännen. Riksgäldskontoret har tillegnat sig en intelligent och erfaren affärsman. Hvilket ofantligt framsteg har icke humaniteten gjort! Det är blott 50 år sedan, då borgareständet enhälligt, och kraftigt understödt af presteståndet, påyrkade alla mosaiska trosbekännares utvisning ur landet. Det skall ej dröja tio år förrän de tillerkännas samma rättigheter som andra svenska medborgare. I riksarkivarien Nordströms ställe insattes kammarrättsrådet Kinmansson i riksgäldskontoret. Den senare är en human, allvarlig och skarpsinnig man, med omfattande och 1:css t1ti. avana Hi