Göteborgsposten – 3 maj 1867, sida 2

tiden voro ej kommunikationerna så snabba som jag hör att de nu äro — ty äfven här erfara vi huru det är i den verld som är fri och kallas lycklig. Grefven och grefvinnan voro stadda på resa, många dagar hade förflutit och rättegången mod mig var nära föreståcude innar något meddelande erhölls från Eugåne de Corandeuil. In nan det kom hade jag lyckats sända en biljett till mir syster. Min butik och mina effekter hade blifvit tagna beslag af polisen; men mina kläder hade skickats til fängelset och dem jag sände bort blefvo ej så omsorgs fullt undersökta att ej min trogne vän fann ett stycke papper, om hvars bestämmelse han blitvit förberedd, och som då den kom i min systers händer innehöll dessa ord Vänta och iakttag en absolut tystnad. Allt skall bli för klaradt. Haf förtroende till mig och lyd mig liksom jag en gang lydde dig. Jag visste att ja: ej hade att frukta någon häftig obetänksamhet från Alines sida; något sådant låg ej i heunes kirakter och fyrhållandena i hennes lif hade just hos henne utvecklat motsatsen häraf — den noggranne öfverläggningen. Hon måste ha befunnit sig i ett egendomligt sinnes tillstånd, ty hon var fullkomligt okunnig om alla omstän. digheterne, och måste nära nog, om ej fullständigt, förbli det. Skulle hon tro mig skyldig till rånet? Visserligen icke. Jag hyste ej någon fruktan härför. Och likvä huru underbu och häalighatsfull miste ej hela saker synas för henne! Cemel död! Clmence värre än död; e ett enda ord till förklaring skulle någonsin mera kunn: