Göteborgsposten – 2 maj 1867, sida 2

— Madame reser om Lördag, sade mannen. Jag tackade honom, helsade sällskapet och vände tillbaka, lemnande dem utan tvifvel i stor förvåning och mycket begrundande. Min misstanka var således riktig. Allt vir som jag hade tänkt, som jag hoppats. Aline och Clömence voro bada fria från denne mans välde. När Aliue komme att förstå värdet af en sådan frihet, skulle hon ej ängra priset derför, och Clemence värderade den allatedan högt, fastän hon ännu sväfvade i villfarelse om uru saken egentligen förhöl! sig. Det skulle vara nödvändigt att meddela grefven tilldragelsen och han skulle aturligtvis taga sina mått och steg för att få Deligny eterspanad; men det var föga skäl att önska framgåvg åt ett sådant försök. Det fanns ingen ledning för att upptä ka i hvilken riktning de brottslige slytt, och tretio ti nmar hade redan förflutit sedau stölden, hvilken ännu ingen lefvaude varelse utom jag sjelf hade aning om, blifvit begången. Det stod i min makt att fördröja upp ickten åtskilliga timmar längre, nemligen tills jag skulle vara tvungen att infinna mig hos madame Delasborde. Nu ångrade jag att jag gifvit vika för den impnls som firmått mig att göra förfrågningar i hennes hotell. Hade jag träffat endast portvakten skulle saken varit af föga vigt; men betjenten hade sett mig såsom låssmeden från rue T—, och når jag påföljande morgon skulle förklara anledningen till mina frågor för madame Delasborde, huru skulle jag då kunna undvika att uppväcka hennes qvinliga nyfikenhet genom antydan om något band mellan Aline och mig?