Göteborgsposten – 2 maj 1867, sida 1

omöjligt att vänta till följande morgon, och jag beslöt att genast, fastän tiden var så olämplig, begifva mig till madame Delasbordees hotell och af Hortvakten begära upplysningar om hans matmor varit borta klockan åtta på aftonen föregående dag eller cj. Han skulle få vedergällning för det besvär jag förorsakade honom. Jag vek hastigt ihop det bref jag skrifvit till Aline, lade det i eu bröstficka och begaf mig i den ljumma sommarnatten bort från det hem hvari jag njutit en måttlig lycka. Jag har udrig återsett det sedan, värdige fader, och ofta undrar jag hvem som nu bor der? : Jag hade ej behöfe frukta att störa portvakten i n:r 50, madame Delasbordes hotell. Några af dem som bebodde detta hotell hada nemligen haft mottagning denna itton och gästerna voro ännu qvar; åtskilliga ekipager hade kört upp framför stora porten, dörrarne voro öppna och den hvälfda gangen till gården var upplyst af en oljampa. Dörren till portvaktarstugan var öppen och portvaktens grofva gestalt och godlynta ansigte voro synliga under det han stod och samtalade med en utvald skara betjenter, hvilka väntade på sina herrars och herrskarinnors nedstigande från de ståtliga rummen uppöfver. De betraktade mig nyfiket men ej ohöfligt, då jag kom närmare. Jag tror att jag såg upprörd och besynnerlig ut. — Madame Delasborde bor ju här? frågade jag efter itt ha helsat på portvakten och de öfriga. — Ja, svarade han med någon nyfikenhet i tonen. — Kan ni säga mig om hon var hemma Tisdags afon klockan åtta?