Göteborgsposten – 2 maj 1867, sida 1

. Jernskrinet ). Öfversättn. från Engelskan. Jag behöfver ej beskrifva den förfärlig: striden i mitt inre. Öfver alla mina slutledningar, dragna ur mina misstankar och ur den plötsliga inspirationen ur min frukktan, reste sig en enda förherrskande tanke. Skulle Deligny vara belåten med ett så ringa byte? Skulle han lemna den utsigt, som hans välde öfver Clöm nce gjorde viss, att slutligen vinna Comels förmögenhet — för en jemförelsevis ringa ögonblicklig vinst. Juvelerna voro på sin höjd värda några få tusen francs, ty den förra grefvinnan hade blott kunnat rädda föga från sin rikedoms och prakts skeppsbrott i revolutionens storm. Antaget att mina vildaste misstankar voro sanna, förvånade mig icke företagets oerhörda djerfhet. Dess framgång skulle helt och hållet bero på, om Jean Comel egde kunskap om m:me Delasbordes utseende eller icke, något som ej var svårt för Jean Comel att få veta på den mellantid som förflutit från det ögonblick då Deligny såg brefvet tills juvelerna öfverlemnades till den person i hvars hand jag lemnat dem. Antaget att allt vore sannt — sannt till en grad af hvilken jag blott kunde för mig forma en oredig och för) Forte. tr. N:o 97.