Göteborgsposten – 26 april 1867, sida 2

betankande. Fran Utlandet. Före krigets utbrott i tjor mellan Preussen och Österrike hade de preussiska tidningarne ingeu möda ospard, att söka öfvertyga verlden om att Preussen alls icke rustade, under det att de officiösa organerna slogo sig för bröstet under uttryck af harm och sårad hederskänsla ötver Österrikes rustningar och utmanande hållning. Preussen ville freden, det rörde ej ett finger, kan tänka, tör dennas störande; men det kittlade oupphörligt Österrike, så att detta fann sig tvunget att ställa sig till motvärn. Ännu dagen före kriget utbrott hette det, att Preussen ville freden; men dagen derpå 1öl det, att Preussen ville freden, men fann sig utmanadt at Österrike, så att det at omtanke för egen säkerhet måste kasta sig i kriget. Saken var, att Preussen redan i åratal beredt sig till detta krig och stod tullt slagfärdigt, under det Österrike måmåste göra sig iordning. Fastän det sökte att på detta senare välta ansvaret för kriget, är det dock numera för ingen obekant, att det var Preussen som frammanade detsamma. Om vi betrakta Preussens hållning nu emot Frankrike, skola vi finna, att den är alldeles devsamma som i fjol mot Österrike. Dess olficiösa organer förneka på det bestämdaste, att Preussen rustar, under det att de med en ihärdighet, som tortjenar bemärkas, påstå, utt Frankrike gör det på ett sätt, som antyder önskan om ett krig. Preussen vill fredeu, säga de, och ser med beklagande huru man i Frankrike söker upphetsa stämningen, det rustar derför icke. Men sanningen är, att Preussen står slagfärdigt. Det har åter fyllt sin skattkammare för kriget och är färdigt för den stora bataljen, under det att dess militvära fabriker äro ifrigt sysselsatta för att förse dess tyska allierade med de militäreffekter de behötva. Det är naturligt, att Frankrike med sin i fjor vunna erfarenhet gör sig färdigt att möta alla eventualiteter. Sålunda skrifves trån Paris under d. 20 d:s: Uti härvarande officiela kretsar är man ötvertygad om, att krigets utbrott endast skall i några veckor låta vänta på sig och att det kommer att förklaras i de första dagarno af Maj. Förberedelserna till detsamma bedrifves derför äfven med förnyad ifver. Alla dekreter ang. reservernas inkallande etc. äro redan utfärdade och vänta på sitt offentliggörande. Mjöl uppköpes i stora qvantiteter. Mjölprisets temligen starka stegring härleder sig af denna orsak. Tonen är högst uppretad inom de högre kretsarne?. De preussiska dementierna af rykten om företagna rustningar besvarar la France med följande befogade fråga: Vi skulle gerna vilja veta, om dessa dementier afven afse Preussens rustningar i Elbe-hertigdåmena, Rhben fästningarne och underhandlingarne om Ulms och KRastadts möjliga besättande at preussiska trupper: I Frankrike fortfara trupprörelserna mot norr. En det af det artilleri, som kommit villbaka från Mexico, är under väg till Lille. Infanteriet skall rycka ull Dijon, Nancy samt öfriga städer i norra Frankrike. Fransman nen bedrifva äfven starka sjörustningar, och det torde tortjena särskilt ibogkommas, att Franktiko redan nar en betydlig transportflotta fulit färdig och klar, neml. den som återfört trupperna från Mexico. En annan vigtig nyhet är, att Algiers guvernör, marskalk Mac Mahon nu verkligen kommit tili Paris, dit han kallats at kejsaren. Man ville tör några dagar sedan förneka sanningen af hans hemkallande. Han är dock nu kommen och denna omständighet är af krigisk betydelse. Frankrikes mest utbredda tidning, Siecle, har hela tiden intagit en moderat, men derföre ingalunda mindre bestämd nållning gentemot Preussen. U ett af sina senaste nummer yttrar bladet följande, hvilket säkerligen kan anses vara et troget uttryck för den all; männa meningen: Ett krig mellan Frankrike fsoch Tyskland vore en olycka, som man måste undvika med hvad offer som helst förutom den nationala äran. Den fråga, som föreligger, är enkel: Frankrike önskar, att Preussen hädanetter icke mer skall vid vår gräns hålla sfästningen Luxemburg besatt, hvilken det sedan förbundets upplösning mot all rätt inne