Göteborgsposten – 24 april 1867, sida 2

Fran Utlandet. Den i går anlända utrikes-posten hade intet af intressa att meddela. Då vigtiga händelser tillstunda, är det också mera telegrammernas, än tidningsuppsatsernas tid. Det tyekes emellertid stå fast, att rustningarne å såväl Preussens som Frankrikes sida fortgå med oförminskad ifver. Man kan häraf sluta till, att ingendera af dessa makter tror, att de neutrala stormakternas diplomater skola lyckas i sina försök att utjemna tvisten. Det står äfvenledes sast, att Preussen icke vill hålla sitt i pragerf:eden afgifna löfte angående Nordslesvigs återlemnande till Danmark efter befolkningens önskan. Preussiska törstärkningar i massor afsändas neml. dit och de uppgå redan till den storlek, att man har berättigade skäl att spörja, om dessa törsändningar endast afse försvar mot eventuela angrepp och icke äro lika mycket beräknade på den danska eröfringens fullbordande. Denna visshet om Preussens hållning mot den skandinaviska nationaliteten gör det till en pligt tör Nordens folk att skyndsamligen beställa om sitt hus, på det att vi ej må i ett obevakadt ögonblick blottställas. Preussen uppträder såsom den skandinaviska Nordens fiende. Detta är uu en visshet — huru hårdt det än kan vara att motsätta sig våra tyska fränders enhetssträfvanden, tvingas dock Skandinavien, att, då Frankrike uppställer, såsom det snart kommer att göra, sitt alternativ, anslula sig till Frankrike. Mot det eniga Tyskland kan likväl aldrig ett Skandinavieu uppträda som antagonist. Skulle vi indragas i striden, gälla våra vapen Preussen, som är lika farligt för Tyskland sjelft som för dess svagare grannstater. Nastan komiskt är att se, huru de tyska och engelska tidningarne vilja påskina, att det är den luxemburgska frågan allenast, som drifver fransmännens kejsare till att inleda en europeisk kamp. Vi ha flera gånger framhållit, hurusom Frankrike på alla håll sårats af den preussiska regeringens ötvermod och nästan öppet kränkts at Bismarck. Skulle vi väl behöfva erinra om dennes hån mot kejsar Napoleon att, då en fransk minister söker lugna transmännen i afseende på Tyskland, genom att hänvisa på det sjelfständiga Sydtyskland som uppstått bredvid det under Preussen sorterande Nordtyskland, offentliggöra fördrag, hvilka omintetgöra detta Sydtyskland och äro at äldre datum än den fred, som skulle på Frankrikes tillskyndelse be trygga nämnda förbund: Behöfva vi erinra om, att Preussen fullständigt bräckt Sachsens sjelsständighet, som Frankrike med Österrike uttryckligen begärt och Preussen lofvat? Behöfva vi erinra om, att Preussen med fräckt öfvermod trampar under fötterna den genom Frankrikes omedelbara påverkan tillkomma artikeln i Pragerfreden om Nordslesvig? Behöfva vi erinra om, att Bismarck lotvat kejsar Napoleon en betydande kompensation, men nu, då löftet skall hållas, kryper bakom en tillkonstlad opinion och vägrar upplylla sw löfte: Behöfva vi erinra om, att Preussens rustat alltsedan kriget med Österrike på ett sätt, som bevisar, att det beredt sig till en stor kamp, naturligtvis riktad mot Frankrike? Behöfva vi eriura om, att hr Bismarck itrigt sökt uppröra en våldsam konflikt i Orienten, för att under tiden kunna ordna Preussens ställning i Tysklaud? Annu flera anledningar än dessa sinnas, hvilka tala tillräckligt för att Preussen afsigtligt kränkt den franska nationalitetskänslan, så att man ej kan undra ötver, att fransmännen anse sig ej blott hafva skäl att betrygga sina gränser, utan äfven aw qväsa ett ötvermod, som redan öfverstigit det rimligas bräddar, isynnerhet som Tyskland är under Preussens ledning på väg att förena sig med Ryssland mot friheten och tolkens sjelfbestämningsrätt. Det enda, som äunu kan bevara Europas fred, är en kongress. Men det är ej anledning att hoppas på någon sådan. Den enighet mellan stormakterna, som måste vara ett föregående vilkor härför, finnes icke, emedan alliför mänga enskilda intressen derviu stå på spel. Köln. Zeit. betecknar också den närvarande situationen riktigt, då bladet säger: Det ar tydligt, att Napoleon, äfven om vi törutsatta hans goda vilja, svårligen skall kunna träda tillbaka från ett fördrag, hvilket redan skridit ända till undertecknandet; men klart är äfvenledes, att hvarje återvåg göres för honom omöjligt, om Preussen härdnackadt fasthåller vid en besättningsrätt, som enligt hela verldens och ej blott den iolländske konungens åsigt icke längre tillkommer detsamma. Den, som vill beständiggöra denna rätt till Luxemburgs besättande, han vill kriget, och skulle det i Berlin finnas sådana personer, skulle det äfvenledes der finnas ett krigsparti. I samband och såsom ett slags svar härå må ur ett bret till Times från Paris meddelas: Ett enskilt bref från Berlin omnämner, att Bismarck nyligen förklarat vid ett (; UHAIIA för an trämmanda dinlamat atv 2 Ås!