Göteborgsposten – 23 april 1867, sida 2

Fran Utlandet. I den luxemburgska frågan pågå ännu de diplomatiska förhandlingarne, och de trenne neutrala stormakterna påstås vilja söka en bemedling, hvilken skulle gå ut på, att Preussen drager sin garnison tillbaka från luxemburgska fästningen, hvaremot Frankrike uppger sina anspråk på storhertigdömet, hvilket blir ett fullkomligt neutralt land. Det är antagligen isynnerhet England, som gynnar denna plan. Skulle detta törslag antagas, har, enligt antydningar i Times, England ingenting emot att ingå i en quadrupel-allians mellan Holland, Belgien, Frankrike och England, hvilken allians skall ha till ändamål att skydda de båda första staterna för öfvergrepp samt äfven betrygga Luxemburgs sjelfständighet. Det är möjligt, att denna kombination kan tillsvidare komma till stånd, ehuru den dock ej kan lefva länge. Ty Frankrikes fordran kan med temlig säkerhet antagas ligga uttryckt i denna punkt uti den franska tidningen eEtendard: Fästningen Luxemburgs utrymmande och ovilkorliga öfverlåtelse till suveränen, som skall kunna fritt begagna sig al sina rätiigheter, i enlighet med 1839 års fördrag och med den utan tryckning af främmande trupper fritt tillfrågade befolkningens önskan. Detta är riktningen för Frankrikes politik, och bildandet af den ofvannimnda qvadrupelalliansen, hvilken å Englands sida förnämligast skall utgå på skyddandet at Belgiens och Hollands sjelfständighet, kan e) hindra kejsar Napoleon från att fulltölja densamma. Det kan tillochmed hända, att han såsom vilkor för denna allians uppställer allmän omröstning i Luxemburg. England, som har skäl att frukta Preussens inträngande öfver Holland, skall till sist ej motsätta sig Luxemburgs öfverlåtelse på detta vilkor. Genom Napoleons finare och mera beräknande politik slaget ätven på detta håll, ser Preussen med harm, att det nu öfvergifves äfven at Italien. Köln. 2eic. uttrycker i detta fall helt säkert den tyska opinionen, då bladet säger: Man drager sig gerna för obehagliga sanningar, så länge man kan. Dock måste vi numera medgilva, att Italien, vår bundsförvandt i törra kriget, sedan Ricasolis plötsliga fall, affallit trån Preussen. Hans etter följares namn, KRatazzi, är i och för sig et program och betyder vänskap, för att icke säga, beroende af Frankrike. Den nye utri kesministern, grefve Campello, är en slägting till det franska kejsarhuset. Och för Rica solis tall, som inom parlamentet hade en ma joritet af 90 röster, kan knappast något an nat skäl uttänkas, än de utrikes angelägen heterna, ty Ricasoli var själen i förbunde med Preussen. Redan en längre tid ha tecken antydt att den italienska regeringen glömt den tack samhet, hon blifvit skyldig Preussen, hvilke vi väl kunna säga, utan att misskänna, hurt vigtigt det varit för Preussen, att italienarne sysselsatte en österrikisk arme vid Po oct tillochm d genom Venetiens afträdande icke läto sig förmås att blifva de mot Preusser