Göteborgsposten – 17 april 1867, sida 1

skicka att söka er ni kan veta hvar alla mina penningar finnes. Han glömde nu tydligen hvad han förut sagt om penningarnes placerande i en bank. Jag trodde det vara bättre att vänta på ett mera gynnsamt tillfälle för att återkomma härtill och lydde derföre samt gjorde efter hans diktamen följande anteckningar. I rosenträdsbyrån 5,000 francs i guld. I den byrå som stod i intendentens rum i Corandeuil 4,000 francs i banknoter. I fordret af den gråa nattrocken 5,000 francs i banknoter. I ett kassaskrin, märkt intendeuturen 8,000 francs i guld. Då jag nedskref sista raden af dessa anteckningar såg jag mig händelsevis tillbaka och mirkte att dörren till rummet, hvarest vi sutit, sakta öppnats. Jag tyckte att jag bestämdt kunde erinra mig att jag stängt den då jag kommit och var nära att anmärka denna omständighet, då jag lyckligtvis erinrade mig att jag måhända utan orsak skulle allrarsamt oroa den gamle mannen. Jag yttrade derföre blott: Hvar är Clmence? — Hos fröken, som vanligt, svarade Jean Comel, och jag lemnade honom utan vidare anmärkning. Tidigt följande dag blef jag öfverraskad vid åsynen af Clemence i min verkstad. Hon var orolig och upprörd, och hennes färg skiftade, då hon omtalade orsaken till sitt besök. — Comel har haft ett bref från grefvinnan, sade hon,