Göteborgsposten – 16 april 1867, sida 2

P. S. Nya Teatern. Det nya originalssycke, som under namn at Fredman och Ulla Winblad i går för första gången gick öfver tiljan, med ett särskildt förspel, å denna scen, förrådde varm poetisk känsla, men samtidigt dramatisk omogenhet. De alltid gerna hörda bellmansmelodierna utbredde, i trots at den något långsläpiga handlingen, ett visst dott öfver stycket, hvari några inlagda danser, nya dekorationer och en vacker tablå bildade ett behöfligt, omvexlande inslag. Etfter pjesens slut inropades bland andra äfven förtattaren, dervid hr Österberg tramträdde och förklarade honom vilja sörblifva okänd, uttryckande å hans vägnar sin tacksamhet för publikens välvilja mot detta hans förstlingsarbete. Vi skola med snaraste återkomma till såväl detta stycke, hvilket i alla händelser fortjenar ett närmare omnämnande, som älven till utförandet. Mindre Teatern. Såsom förut nämnts, gat Rondeska sällskapet igår afton sin sista föreställning för denna sejour. Programmet tor attonen upptog Kesan till Kma. hvilken emotiogs, några indispositioner oaktadt, såsom vanligt med bifall ar den alldeles fullsatta salongen. Sedan ridåen fallit, inropades hela sällskapet, och derpå dir. Rohde, som med några enkla ord hembar till publiken sitt och sitt sällskaps tack för åtnjuten välvilja, tilläggande att han till hösten, då stormarna komma, skall skynda att med sin anspråkslösa farkost styra in i Göteborgs lugna hamn. For egen del äro vi öfvertygade om, att vår teaterbesbkande publik då skall hjertligt helsa honom och hans ungdomstriska sallskap ett gladt: välkommen åter! Nr EE E— v— Ve VV