Göteborgsposten – 16 april 1867, sida 2

skapsman, och hans tidigare lifs äfventyrliga karakter hade försett honom med materialier till berättelser, hvarmed han kunde på ett angenämt sätt uppfylla aftonstunderna. Jag tror att han igenkände mig, oaktadt jag icke hade någon erinring af honom, och att han var bekant med min familjehistoria. Den enda anmärkning han i min närvaro gjorde i afseende på sin tidigare korta bekantskap med Comel, var den att den person i Corandeuil, som lemnat honom grefvens adress i Paris, icke förberedt honom på att i m:me Comel igenkänna mille Clmence, hvilken han förut sett på slottet. Vid denna tid råkade jag att ha mycket att göra, och mitt yrke gick väl, så att jag illan hade tid att besöka Jean Comel; men vid de sällsynta tillfällen då jag gjorde mina besök, fann jag att Deligny ettdera varit på besök i hotellet samma afton eller ock var väntad; i alla händelser hade han hastigt blifvit förtrogen med Comel och var en lika välkommen gäst som jag sjelf. Småningom började jag märka att jag såg allt mindre af Clemence och att då hon icke helt och hället undvek min närvaro, så var det ett synbart tvång i hennes sitt. Jag var en skicklig låssmed och hade godt anseende; det var derföre ingenting anmärkningsvärdt att jag en dag sent i Juni blef eftersänd för att göra en ändring i låset till en bankirs kassakista, till hvilken nyckeln ettdera blifvit förlorad eller stulen; och i båda fallen var det nödvandigt att genom en ändring i låset förekomma dess öppnande genom obehöriga händer. Detta var nu ingen märkvärdig omständighet, men affären förde mig till en