Göteborgsposten – 15 april 1867, sida 2

på slottet. Jag visste att Aline, efter att ha vunnit sin ställning genom sin skönhet och slughet, bibehöll och befästade den genom samma medel, hvartill kom en oemotstundlig vilja Jag visste att hon hade oiuskränkt makt öfver sin man och all hans tankar och handlingar. Jag visste att Isabelle de Corandeui! förlåtit mesalliancen hvarom hon väl, blind som hon var, torde ha haft en mycket ofullständig föreställning, och innerligt älskade sin svägerska, så stolt men på samma gång så intagande i sitt sätt mot alla andra, så full af öm eftergifvenhet och kärleksfull omvårdnad i sitt sätt mot henne. Jag visste att Comels girighet ej aftagit sedan hans giftermål, men att Alines frikostighet mot Clömence ersatte denna för hvad hon led genom sin mans njugghet. Jag visste ej at Aline var lycklig. Jag visste ej att hennes framgång medfört belåtenhet. Hennes bref sade mig att hon ständigt egnade sig åt sådane studier som voro bäst lämpade för henne med afseende på hennes ställning i stora verlden, att hon höll på att utveckla sådana böjelser och talanger som torde ha legat slumrande för altid ifall hon qvarblifvit den landtflicka hvartill hon blifvit född. Hon talade i sina bref ingenting om hvad som förut passerat, ingenting sentimentalt, och hon gjorde rätt deri. Tredje året efter Alines giftermål erfor jag ännu en sak. (Forts).