Göteborgsposten – 15 april 1867, sida 2

lugna lopp hvarmed mitt lif alltifrån barndomen framflutit, försvann snart bland de nya scener som omgåfvo mig. Jag var en god arbetare och hade böjelse för mitt yrke. Jag stod på god fot med mina husbönder och kamrater; jag hade börjat att tänka föga på allt hvad som passerat, oaktadt den storhet som väntade Aline och ehuru blott ett är förflutit sedan Charles Comel dog i Brissel. Under sista månaden af detta år blef min syster Aline gift med grefve Eugene de Corandeuil. En kort tid efteråt sände hon mig en summa penningar, hvarmed jag köpte mig en andel i en låssmeds affär. Två månader efter Alines giftermål erfor jag att Clmence antagit den gamle intendendenten Jean Comels hand och, trots hans sextio år, syntes mycket nöjd med sin lott. Jag spårade häri min systers slughet och skicklighet. Clömence kände en del af hennes hemlighet, men sväfvade i fullkomlig villfarelse rörande den verkliga naturen deraf. Det var angeläget att så mycket som möjligt hålla henne aflägsnad såväl från Aline sjelf som från Eugene de Corandeuil, medan det på samma gång var nödvändigt att ej) försumma hennes intressen. Comel var en välmående man clemence hade öfverlefvat sin premiere jeunesse. Det var utan tvifvel klokt arrangeradt, men ändock, då jag fick höra talas om detta giftermål, fattades jag af en oförklarlig aning om att olycka skulle uppkomma deraf. Men jag glömde det snart. Grefvinnan de Corandenil skref till mig, visserligen ej just ofta och alltid med stor försigtighet, men jag visste dock derigenom hvad som passerade