Madelon var en renlig, rörlig, from, döf, ovanligt enfaldig gammal qvinna. och hon tog Alines berättelse om sin närvaro i smedjan för godt utan ringaste misstanka. Gamle Pierre märkte henne knappt och frågade knappt efter orsaken, hvarför hon var närvarande. Aline qvarblef tre eller fyra dagar hos mig och å:ervände deretter till Corandeuil. Under denna tid berättade hon mig allt som tilldragit sig emellan henne och Engåne de Corandeuil och huru han, som ej hade någon annan känsla än den allmänna opinionen, var redo att trotsa denna och gifta sig med henne samt att hon ätven med svårighet lyckats förmå honom till att uppskjuta sin lycka så länge. Alines inflytande förökades at hennes skenbara oegennytta. Det var hon som uppmanade Eugene de Corandeuil att taga allmänna opinionen i betraktande, det var hon som påminde honom om huset Corandeuils lysande traditionela äktenskapsförbindelser. Den unge grefvon åter var färdig art erkänna kejsardömet, republiken eller hvarje annan politisk åsigt som icke stod i vägen tör hans giftermål. Detta var ställningen före gretvens afresa, och då han återvände var den densamma. Från det ögonblick Aline lemnade smedjan, så återkallade hon hvarken genom ord eller åtbörd händelserna derstäles, ehuru jag ofta såg henne. Hon berättade icke ens för mig vidden af de meddelanden hon funnit sig föranlåten att göra Clömence Dervaux — men jag tvillade icke om att de hade blifvit gjorda på ett törsigtigt sätt. Då den unge grefven återvände, hvilket han gjorde senare än han var väntad, visade han på det mest ohöljda