Göteborgsposten – 13 april 1867, sida 2

gång sätta en lagerkrans på hufvudet af preussiske konungen Wilhelm 1:stes staty, hvilket Iransmännen ej ville tillåta. Af yttersta märklighet skulle det under lessa omständigheter vara, om det bekräftar sig, att kejsar Napoleon arbetar på ett maniest till transka folket. Häromdagen hade han långvariga sammanträden med krigsoch sjömiristern. Vapenfabrikerna ha fått nya uppmaningar att påskynda sina arbeten och de enskilda tillverkarne af Chassepotgevär ha fått löfte om premier, ifall de fullgöra sina leveranser före den utsatta tiden. En pariserkorresp. till Köln. Zeit. vill tillochmed veta, att kejsaren är ytterst krigiskt stämd. Samtliga i Paris befintliga marskalkar, med undantag af den krigslystne Niel, ha haft företräde hos kejsaren och gjort honom vissa föreställningar mot att inkasta Frankrike i ett krig. Napoleon III emottog dem mycket kallt och svarade, på deras uppgift att Frankrike ej kan förfoga öfver mer än 400,000 man krigsöfvade trupper, under det man behöfver minst 00,000: Irr marskalkar känna ej solkets stämning; jag skall dessutom inom 6 månader ba öfver 1,200,000 man. För öfrigt uppmanar jag er, mina herrar, att icke sysselsätta er med politiska, utan endast med militära saker; jag skall hädanefter såsom hittils veta att representera landets sanna intressen. Sanningen häri är väl ej gifven; men märkligt är, att de tyska tidningarne tyckas teukta att kejsaren skall ansluta sig odeladt till sitt folk. Köln. Zeit. återkommer oupphörligt till den nordslesvigska frågan och ser med klar blick, huru denna skall bli ytterst farlig för Preussen, om det skulle komma till ett krigsutbrott. Bladet innehåller i detta hänseende en uppsats, i hvilken det heter till sist: Konungen af Holland betecknas af franska regeringen såsom upphofsman till den snöda luxemburgshandeln. Konung Wilhelm III hatar Tyskland och uttalar öppet sin fruktan för, att Preussen vill eröfra Holland. Kreuzzeitung vill veta, att det icke så mycket är konungen, som inledt den luxemburgska saken, som snarare det Änasliga partiet. Hvaraf kommer det sig, att det i Holland finnes ett dylikt parti? Hvaraf kommer det sig, att äfven i Belgien råder så mycken ängslan och afvoghet mot Preussen ? Hvaral kommer det sig, att alla svaga grannar med fruktan och hat blicka hän mot Preussen? Hvaraf kommer det sig, att man kan tillskrifva Napoleon III ideen, stt han vill ställa sig i spetsen för ett förbund mellan alla små stater? Hvaraf kommer det sig, att Preussen inom hela Europa har så få vänner och så manga förbittrade fiender? Det kommer sig deraf, att Preussen genom kränkandet af nationalitetsprincipen i Slesvig hänsynslöst gifvit den allmänna meningen i Europa ett slag i ansigtet och genom sin eröfringspolitik mot det lilla Danmark bragt alla svaga grannar i harnesk emot sig. Art. V i Pragerfreden är en stor lycka för Preussen, emedan det nu kan och hör åter godtgora det begångna etora felet, för att icke säga, den begångna stora orätten. Ju ärligare, ja mera högsinnadt och snabbt det utför art. V i Pragerfrden, desto gynnsammare skall det moraliska intrycket vara på Europa, — och ja uppriktigare nationalitetsprincipen akias och erkännes af Preussen i Slesvig, desto mera skall äfven Luxemburg för alltid vara befriadt för söndring från Tyskland. o Det torde dock redan vara för sent. Återlemnandet af Nordslesvig nu skulle kanske betraktas som eftergift för en hotelse, hvilken man sedan skulle vilja göra om. Dessutom är Preussens regering alls icke hugad för en sådan. -Köln. Zeit. varnar äfven Preussen för sachsiska regeringen, som visserligen visar sig på allt sätt förekommande mot den preussiska — men, tror bladet, endast för att få de preussiska besättningarne ur landet och befästnivgarne kring Dresden slopade. Bladet antör älven exempel på sachsarnes fientliga stämning mot preussarne, — äG— ——h,— —