Riksdagen. Båda kamrarne voro samlade i förgår förmåldag och förehade vederb. utskotts betänkande angående allm. bevillningen, deri ingår beskattningen å privatbanker, samt om räntans frihet. . Bevillningsutskottet hade afstyrkt motion om att innehafvare af militieboställen skulle befrias från fastighetsbevillning, äfvensom att den i 4 8 bevillningsstadgan åt enskilda personer medgifna lindring uti eller befrielse trån bevillning, måtte utsträckas till bolag. Båda kamrarne godkände dessa afstyrkanden. Utskottets anmälan, att detsamma, vid granskning af n. v. bevillningsförordning, icke funnit skäligt att deri föreslå någon ändring, föranledde br Niis Larson att påpeka det sormelt oriktiga i denna blotta anmälan, då, enl. riksdagsordningen, det åligger hvarje riksdag att prösva och fastställa ny bevillnmgsstadga. Tal. ville derföre, ehuru han för öfrigt icke heller åsyftade någon förändring i nu gällande bevillningsstadga, att densamma måtte på vederbörligt sätt underställas riksdagens pröfning. Hr Kinmansson fäste uppmärksamheten på möjligheten af blifvande förändringar i nuvarande bevillningsbelopp, och ull följd deraf också förändringar i den ifrågav. förordningen, hvadan han ansåg att man icke borde gå utskottet i förväg genom att nu definitivt sastställa nämnsa förordning. Hr Björck yrkade återremiss å denna punkt, hvilket kammaren också beslöt. — Första kammaren fästade sig icke särskilt vid denna punkt. I Första kammaren uppstod en längre öfverläggning i fråga om tvenne al utskottet