Göteborgsposten – 10 april 1867, sida 1

enda herresätet på flera mils omkrets. Jag arbetado i bysmedjau, men jag var äfven ofta använd i slottet, ty jag var förståndig och händig samt hade en mycken tid inbesparad. Några af våra angenämaste timmar voro de vi tillbragte tillsammans på vägen till och från Corandeuil; Aline med några klädespersedlar, en hvit klädning eller kjol väl stärkta och bländande hviti, hängande på en lång käpp öfver hennes skuldra, och jag med en påse innehållande verktyg i min hand. ChåTreau de Corandeuil var på en mils afstånd från byn och belliget inåt landet. I fordna dagar hade det varit ett stätligt ställe, och ännu hade det qvar en del af fin yttre pr akt. De stora portarne af jern ledde in till en stor vacker gräsplan, begränsad på tre sidor af centern och flyg! arne af den stora byggningen och delad af en bred körräg som ledde upp till stora porten. En stor portal af skulpterad ck, till hvilken man uppträdde uppför en bred, grå trappa af grå marmor och öfverskuggad af en storartad baldakin äfven af skulpterad ck, hvilken hade blifvit förd från en flandrisk stad under de gamla krigen. Det var i mina gossår en tyst och lugn plats; ty egarinnau af slottet var enka; revolutionen som sparat hennes lif hade dödat hennes make och förminskat hennes förmögenhet till ett underhåll, för blygsamt att tillåta henne underhålla sin fordna prakt. M:me de Corendeuil hade två barn, en gosse och en flicka, af samma ålder som jag och Aline. Husfolket bestod af Jean Jomel, hofmästaren och en guvernör för den unga grefven, hvars titel dock under hans gossår lades