Göteborgsposten – 9 april 1867, sida 2

Fran Utlandet. Våra telegrammer hade igår så krigisk anstrykning som möjligt, och särskilt volo underrättelserna från Frankrike stormbädande. Panik rådde i Lördags å börsen i Paris; Mac Mahon hade inkallats trån Algier, hvarmed man sammanband utsigter till krig; ide franska gränsfästningarne hade brovianteringskommissionen trädt i verksau-det och tjenstgöringen vid ambulansen borjats. Dessutom väntades andra krigsåtgärder. Om än dessa rykten icke iå tagas efter bokstatven, är det dock tydligt, av utsigterna äro allt annat än tredliga. Det brukar alltid vid krigiska situationer vara vanligt, att de båda antagonisterna någon tid före utbrottet göra hvarandra ansvariga för hvad som kan komma. Bismarck trounar ej med att i sin organ Rordd. allg. Zeit. varna Fraukrike för att störa den europeiska freden — liksom om det i sjeltva verket nu rådde fred och ej snarare ett tillstånd at rustningar till krig! Och de haltofficiela och officiösa franska tidningarne å sin sida forebrå Preussen dess ohemula hållning mot Frankrike. Så t. ex. säger den endast halfotficiela aftonupplagan af Moniteur? i en artikel bl. a.: Kejsarens regering har visat Tyskland i allmänhet och berlinerhofvet isynnerhet undseende och sympatier, hvilka ge henne rätt att vänta en fullständig ömsesidighet. Gretve Bismarek har ock väl insett detta. Han har bekräftat, att man endast låter Preussens politik vederfaras rättvisa, då man säger, att den bemödar sig om att skona den transka nationens omtålighet... Grervo Bismarck har ej tvekat om att erkänna, att, ifrån det ögonblick det gamla tyska förbundet blet upplöst, konungen al NeELM SDN ETTER AR SER