Göteborgsposten – 9 april 1867, sida 2

ÅSÅUnVIHIDRGÅ UVOICRHLUUTU Från Hufvudstaden. Musikaliska akademien firade i Söndags en minnestest ölver sina under törra året athdna ledamöter, hvilken bevistades at en talrik krets åhörare, bland hvilka märktes drottningen, enhedrottningen, hertiginnan at Östergötland och prinsessan Lovisa. Akademtens proeses, prins Uscar, öppnade sammaukomsten med ett tal, sedan uppläste prol. Cronhamn minnesteckuingarne, hvarefter musik al Brendler, Heettner, Geijer, prins Gustat m. H. ut fördes. — Öiver artistoch litteratörtesten å Kongl. stora teatern i Lördags lemnas Da gens Nyneterfoljande hfliga skildring: Vi göra vår entre ganom det kalg, ull höger om vanliga stora ingaugen viu Gustaf Adolfs torg, i hvilket vi kanske i går togo oss vår kopp thå, och skrida vidare till don rymliga förstugan, nu behaglig! u;pvärmd och förvandlad wil kapprum. Pa sammetsmjuka, dyrbara mattor och mellan dostande, friska blomsterrabatter stiga vi uppför den stora trappa, som leder till kungliga logen, nu förändrad till en passage och en estrad, !rån hv. lken man via sin entre har den imposanta anblicken af hela teatersalongen, genom ett trägolf sammanbunden med scenen, från hvars bakgrund mellan höga pelare flåktar oss till möte de svalkande vindarne trån en alpsjo. hållen i mystiskt halsuunkel. Man tror sig med ens förflyttad till ett sydländskt khmat, till en sommarafton då mau dansar för öppna dörrar Kontrasten är sa mycket behagligare, som man nyss lemnat yrvadret utanfore och tuskat af sig Bores blommor. Olve: och iromför den Kungliga logen är musikläktaren uppbyggd en lätt och behagiig arkitektur och ornerad med dessa illusoriska statyer, hvilka hr Ahlgrenssons måstarpensel mejelar till på några umnuter. TI venotor i lorgrunden a sjelfva scenon är en sorts berså af lefvando växter anordnad för de kungliga, öfver hvilken svåfvar ett rikt summetsdraper!; och deras majestäter jemte prins Oscar och hans gema! täckas sitta på samma rikt förgylda stolar, a hvilka vi sett scenens kungar och prinsar sa ofta parude:u. På ömse sidor om kulisserna äro blomsterprydda alkover, eller hvad vi skola kalla fördjupningarne, arrangerade, med grupper af sollor och stolar, a hvilka tjusande damer i lysande toilettier täfle om att ådraga sig vår uppmärksamhet. Alla dessa sidokamrar äro komfortabelt inrättade och förseuda med dyrbara mattor, hvilka, att döma at det behagliga sloseriet med dem, borde ha uttöms ett par af Stockholms magasiner. Midtemot och bakom kungliga logen är ingången wi hr Blanchs våning, i hvilken närmare umdnatten grupper af allt hvad hufvudetaden eger utmärkt trängas kring småborden. Den sinnrike värden säter vid bule:en, der man gratis serveras med hvarjehanda soririskumgar, genom betjeningen, som lemnar ett retommendarad bref, inbjuda gåsterna att ujuta af haus läckerheter. Min naduigal behagar ni kalla eller varma rätter? Osuon eller stekt lärka m:d champignore tt — Den eleganta matsedeln emnar oss i valet och qvalct, men våägvisar oss också på sin andra sida från dessa qval genom en plannitning öfver hela !estlokalen. Sedau vi lemnat matsala ne, kunna vi skärskåda det å bormteatern anordnade rikhöltiga talvelgalleriet, med bidrag af konungen, Kjörboe, Gude, Wicker derg, Wallander m. fl, och från den behagliga rundsoftan äro vi i tilllällo att njuta al dessa konsteus manna-serveringar. Festen öppuades vid den kungliga familjens ankomst kI. half 9 med en tmumfsmarsch af Foroni, avarpå följde en vacker helsningssang af Hedberg, lifligt trameagd af br Fredriksson, hvilken, jemte hr Arlberg, uuderstö.d af sruarue Michaeli och IIvasser såsom lskvaäroa vårdinnor, fungerade som värd. Följde så Lugride visa, af Kjeruli, berrligt sjungen al fra Michaeli, samt fem vackra tablåer: Rafael och Sixtinska Madounan, Michel Ange:o och Moses, Shakespeare och Muntra Fruarne. Mozart och Don Jaan samt Koust och Roligion. Mellau teblåerna utfördes ståtliga manskörer af våra yppersta sangate. Midt under sorlet af tilllredsställelse over hvad man sett och hört förnummos plörshigen från andra radens oxöga ljudet af två tvistande stämmor. Man olickade mot höjden och upptäckte hbrr Jolin och Knut Almlöf, som disputerade hvarandra rättigheten att tilltala publiken. Det lilla sralet var ingressen til: ett komiskt intermezzo, kalladt EQvinnohat och Qvinuodyrkan, sorlattadt iör tillfället af hr Jolin, men sa i elfte timman, att de båda herrarne bådo om ursäkt att de vid sin -improvisatiou begagnade sig af två säkra sulflorer — doras roller. Dessa mäste dock ha varit svåra att läsa deruppe i det mörka oxögat, at: dömma af ett par små pauser, hvilka dock i stället fylldes med improvise,ade iufällen af de båd. artisterna, så att publiken fick sin fulla valuta af mumerhet och suwtliga herrarne i salongen deltogo i det ?Lenhälliga, men dock Strehålliga hell! hvilket på qviannodyrkarns uch den ku