Göteborgsposten – 5 april 1867, sida 2

telegram, hvilket med vanlig lakonisk korthet underrättade om, att Ryssland till Förenta Staterna för en summa af 7 millioner dollars sålt sina nordamerikanska besittningar. Vi voro hugade att anse detta telegram för en canard, men det tyckes ej vara det så alldeles. Om köpet än icke är alldeles afgjordt, är det dock sannolikt, att det för närvarande är under förhandling mellan de båda intresserade makterna. Skulle Ryssland verkligen lörmåtts till denna transaktion, kunna endast vigtiga statsskäl ligga till grund derför. Och hvilka äro dessa statsskäl? Kanske en ryskamerikansk allians? Men mot hvem skulle den vara riktad? England träder genast tör tanken. Amerika glömmer ej dess hållning under kriget och Ryssland har ingenting emot, att mot afträdandet af ett för detsamma ovigtigt område göra sig försäkrad om den till sjös mäktiga transatlantiska republikens allians, då det gäller att måtta det stora hugget år England i Asien, hvarpå den ryske kolossen redan så länge rufvat. Skulle emellertid det ryska Amerikas afträdande till Förenta Staterna bekräfta sig, vore detta en verldshändelse, icke derföre att törvärfvandet af en stor landkomplex i sig skulle lofva nordamerikanarne någon tillväxt i makt; Unionen saknar ej landområde och det amerikanska Ryssland är icke något paradis. Men det är kanske ett Eldorado, ätminstone indirekt genom sin pelsrikedom och sitt läge vid kontinentens nordvestra kust, hvilket beröres at telegraten och derigenom erhåller ökad betydelse. Området har en storlek at 17,500 qv.mil och bildas genom en utgrening i nordvest af Klippbergen; det är fullt af höga snöberg och vulkaner, tätt bevuxet med skog i dalarne och vid kustbergets bugter; vestkusten är starkt söndersplittrad af fjärdar, utanför hvilka ligger prinsens af Wales och Georg III:s arkipelag. Vulkanerna äro till en del mycket höga, vattendragen talrika, dock till en del ännu mycket obekanta. Klimatet är omvexlande, men vida mildare, än det på amerikanska ostkusten och den ostasiatiska strandbrädden under lika bredd. Nordvestra kusten har ända till Aljaschka ku tklimat, med milda vintrar, svala somrar, rikligt regn, hvilket är mycket gynnsamt tör trädvegetationen, men ej tillåter någon fruktodling. Bland landets 70,000 innevånare finnas knappast 700 ryssar, der kommer således knappast 1 ryss på 100 själar. Bland innevånarne äro vidare 1,590 haltblodiga, af blandning emellan ryssar och indianer. Af indianerna äro endast 15,000 underkastade, de öfriga svärma omkring. På östra hälften at Aljaschka bo eskimåer, på de vestliga öarne 2,500 aleuter. Ryska regeringens säte, Ny-Archangelsk, som för 25 år sedan ej räknade 50 innevånare har nu 2,200 sjalar. Landets rikedom i träd och pelsverk kom ryssarne väl till pass sedan grundandet af kolonierna vid Amurfloden; deremot var det för dem snarare en börda, än en tillväxt i makt. För amerikanarne ställer saken sig helt annorlunda; de taga genom denna: förvärfning de britiska besittningarnes guldrika vester i centern, på hvilken de för länge sedan kastat ett afundsamt öga och hvilken de hjelpt att snabbt befolka. Amerikas nordvestra kustländer lågo ända tills för några år sedan alldeles vid sidan om verldshandeln. Men detta har mycket ändrats, och året 1867 skall här verka epokgörande. 1 medlet at Januari inträffade för öppnandet af den regelbundna ångbåtsförbindelsen mellan nordöstra Asien och nordvestra Amerika Colorado i Shanghae och man bebådade äfven redan ångaren Great Republics (4, 000 tons) snart förestående afresa trån San Francisco till Shanghae och Kinas öfriga sjöhamnar. Men nedläggandet af telegrafen mellan Asien och Amerika har redan tramryckt ända till Nen-Westminster i BritishColumbia. Så fort aflägsna trakter få regelbunden ångbäts-och telegrafsörbindelse, uppgår för dem ett nytt lit, och områden, som tyckas böra för alltid bli öde, bli vigtiga härdar för mensklig handlingskraft och beräkning och derigenom guldgrutvor för dem, som öppnat dessa länder. Men, som sagdt, ojemforligt vigtigare än denna landvinning är dock, om ryktet besannar sig, beseglingen at det goda sörståndet mellan Ryssland och Amerika — tillsvidare. Anmarkningsvärdi är, att preussiska tidningar upptaga ryktet med stor belåtenhet. -Koln. Zeit. säger, att veftersom Preussen jemte Ryssland står på den hje tligaste fot med nordamerikanarne, kan ett godt förstånd mellan Washington och Petersburg i händelse af en curopeisk kris snarare befrämja än skasa den tyska saken. Denna bekännelse skall antagligen ej stämma opinionen inom Frankrike gunstigare mot Preussen; och i England skall man sannolikt ej lemna obemärkt, att man i Preussen skall utan tvekan se Amerika och Ryssland krossa Albions makt, för att befästa Tysklands enhet. Hvad har Enoland för att dat hrännt och