Göteborgsposten – 3 april 1867, sida 1

En QOvinnas ed. Roman af M:rs Henry Wood. — Hvilken är Edith? frågade han slutligen men utan att röra sig från stället. i Allas ansigten uttryckte förvåning vid dessa ord af en främling, och Ediths ej minst. Plötsligt hördes ett svagt anskri och miss Bordillion reste sig och skyndade fram till honom. — Ni måste vara min bror. Oh, Henry, hvad ni blifvit förändrad! Jag är Margaret. Hon hade rätt: det var öfverste Bordillion. Han hade nyss landstigit efter att ha gjort återresan från Indien och ännu ej meddelat sig med någon. Man var ifrig att tränga sig fram för att helsa honom välkommen. Edith satt förvirrad: hon hade skiljts från honom som liten flicka och kunde knappt tro att denne man med det åldriga utseendet var hennes far. Öfverste Bordillion såg sig omkring — kanhända sökande den yngsta och vackraste — samt gick fram till Maria. — Ni är Edith! — Öh, pappa, pappa, nej — det är jag! sade Edith, ) Forte fr. N:o 77.