Göteborgsposten – 2 april 1867, sida 2

håller sig? frågade Tiffle, nu mjuk som vax och talande i den förtroligaste ton. — Ni kan göra så om ni behagar. svarade mr Lester. Men stig hit in för en minut, Tiffle. Shad, sitt ner, tillade han pekande på en stol som stod i förstugan. Då de voro inkomna i arbetsrummet, dit lady Adelaide följt efter, sade mr Lester helt kort till Tiffle att han och hans lady beslutat skiljas vid henne: hon skulle lemna dem inom en månads tid. Att skil -— skil — kiljas vid mig! upprepade Tiffle i det hon vände sitt bestörta ansigte mot lady Ådelaide. Hvad har jag gjort? Mr Lester ville ej ingå i enskildheter, och lady Adelaide iakttog en högdragen tystnad. Sanningen var att hon sjelf ryggat tillbaka för detta åliggande och derför lemnat det åt sin man. Han gar Tiflle en vink om att hennes riänker och falskhet blifvit uppdagade och att hon dertör ej längre var lämplig för deras tjenst. Som om detta ämne redan vore tillräckligt afhandladt, frågade han henne derefter lugnt om det ej fanus någon slägtskap mellan henne och Shad. Det lilla tålamod Titfle hade qvar efter den underrättelse hon fått försvann alldeles vid denna fråga. Den gjorde henne vild. Hon hade ej något svar tillhands, men förnekade saken något obestämdt men i så ovärdiga ord, att de endast uppväckte mr Lesters förakt. Hon rusade derefter ut ur rummet och tattade tag i den olycklige Shad, hvars ansigte hon att börja med klöste mad sina naglar.