Göteborgsposten – 2 april 1867, sida 2

de mig just då jag skulle gå in i frukostrummet för att söka mylady. Lilla miss Ada — — Ni skulle ej gå in tjöt Shad kännand svedan af det sista slaget; ni stod vid dörren och lyssna le. — Hvilka osanningar han uppdukar! utropade Tiffle i det hon höjde blicken mot taket. Jag skulle ej ha brytt mig om att han skrämde mig, men det förarg de mig att se honom uppträda så djerft i en gentleman: hus. Var lugn, du unge orm — — Var ni lugn, Tifile, afbröt mr Leste i myndig ton. Huru kom ni in, Shad? . — Jag kom till dörren och frågade efter mrs Tiffle, snyftade Shad, och flickan bad mig gå in och söka upp henne — — Frågade efter mig — du! utbrast Tinle indignerad; En sådan oförskämdhet! — Hvad skulle jag göra? sade Shad. Gra wy är död, och jag är rädd att stanna derhemma. Hvem skulle jag vända mig till? Dessa ord åstadkom några ögonblicks lug:: i stormen. Mr Lester ställde några frågor till gossen. — Jag är säker på det snyftade Shad. Hon sitter tillbakalutad i sin stol med ansigtet blått, munnen öppen och ögonen stirrande. Jag undrade på att hon ej skrek åt mig att stiga upp; när jag derefter gick fran till henne, såg hon ut som jag beskrifvit. Och när jag nu kom för att omtala detta fick jag stryk. — Ursäkta, sir, vore det ej bäst att jag ginge tillbaka med honom och såge efter huru det verkligen för