Göteborgsposten – 2 april 1867, sida 1

— Ej haft kredit? — Nej; sir. Jag betalte kontanta penningar. — Men hvar fick ni penningar? frågade han stirrande på henne. — Af en person som man skulle velat slita i styeken som tjuf ooh landstrykare, var Sallys svar. Han gjorde sig till min vän och sade att jag måste förena mig med honom för att utföra ett litet bedrägeri mot min herre och herrskarinna — ty mr Wilfred var stolt och vägrade att mottaga penningehjelp. Han lemnade penningarne och jag sade att jag hade en onkel och att jag fått dem från honom. Så sannt jag här står, sir, tror jag att det är honom vi ha att tacka för att miss Edith ännu är vid lif. — och han var -—? frågade mr Lester tvekande. — William Lydney. Nu då jag vet att hans far är kapten Harry Dane iv jag ej så förvanadNaturligtvis har saken blifvit uppgjord mellan dem. Men det är cj många som skulle ha gjort hvad denne unge man gjorde. Mr Wilfred rusade rakt mot förderfvet — ja, sir, ni är hans far, men jag kan ej taga tillbaka mina ord —; då var det han som räddade honom och uppbar förakt och smiidelse för hans skull. Man talar om de ädla Danerna, men jag vill bli hängd om det någonsin funnits en så idel medlem af familjen som denne unge man! Orden hade knappt lemnat hennes läppar förrän ett häftigt buller, liksom om ett par personer slagits och grälat, hördes utanför dörren. Mr Lester öppnade den förtetad, förmodande att det var hans barn. Till hans yt