Göteborgsposten – 2 april 1867, sida 1

terliga förvåning, stodo Shad och Tifsle der, inbegripna i fullt slagsmål. Orsaken var följande: Shad hade infunnit sig vid ingången på baksidan af huset, synbarligen mycket rädd och upprörd, samt begärt att få träffa miss Tiffle. Flickan, till hvilken han vände sig, svarade honom snäsigt att han kunde gå och söka upp henne. Förhållandet var att Tiffle, som var vid mycket dåligt lynne, hade låtit åtskilliga af tjenstefolket känna verkningarne häraf och särskildt den tjensteflicka som Shad träffade pa. Shad, djerfvare än förr, gick in i korridorerna och såg sig omkring tills han uppnått stora förstugan och der varseblef Tiffle med örat lutadt intill nyckelhålet af en dörr. Tiffle hade fått lust att höra hvad hennes herre hade att säga Sally, ty hon kände en viss oro tillfölje af sin sista motgång. Shad smög sig sakta bakom henne och fattade tag i henne. Tiffle som blef ytterst förfärad, ty hon trodde sig nu upptäckt i sitt spioneri, vände sig om; men då hon såg hvem det var, öfvergick hennes fruktan i en ursinnig vrede och hon började slå gossen i ansigtet och rycka honom i håret. Shad, oförberedd på ett sådant mottagande, började dock snart besvara slag med slag. — Hvad är meningen med detta? frågade mr Lester. Tiffle! : Tiffle blef genast ödmjuk, så mycket mer som hennes sluga ögon i detsamma uppfångade en skymt af lady Adelaide, hvilken nu äfven närmade sig platsen. — Jag ber tussn gånger om förlåtelse, sir, och mylady, utbrast hon. Denne fördömde pojke kom och skräm