Göteborgsposten – 30 mars 1867, sida 2

Ixarjehanda. Ett lyckosamt namn. En hardlande i Pesth hade vaait mycket olycklig i den lilla affärsrörelse han bedref. Hartill kom äfven att hans hustru snart väntade sin nedkomst, och han visste alldeles icke huru han skulle bestrida omkostnaderna derför. Han beslutade sig då för att resa till Wien för att om möjligt der få några varor på kredit, och dermed ntvidga sin handel. Två dagar efter hans afresa födde hans hustru en son; barnet var friskt och raskt men wodren full af bekymmer öfver huru det skulle gå, då hon var utblottad på det nödvändigaste. I sin förtviflan skref hon till sin man och besvor honom tör allt i verlden att komma hem, men då hon icke visste, hvar han tagit in, adresserade hon på vinst och förlust sitt bref på Wien. Postvaktmästaren förde det till en ryktbar bankir, som bar samma namn som hennes man. Denne läste det och rörd öfver den stackars hustruns ångest, skickade han henne straxt en anvisning på 100 gyllen och lät derefter taga reda på mannen i Wien. Man fann honom utan svårighet och han blef icke litet ofverraskad öfver att bli anmodad att besöka den rike bankiren med hvilken han aldrig någonsin haft den minsta beröring. Denne mottog honom högst vänskapligt och önskade bonom lycka till den lille nyfödde. Mannen förlorade alldeles fattningen och visste icke hva uhan skulle svara derpå. Nu tog bankiren fram hustruns bref, lade det framför honom och sade smäleende: Forhällandet är helt enkelt, att ni har samma namn som jag; derför fick jag er hustrus bref. Jag finner deraf, att ni ännu icke fatt er någon gudfader ull pojken; tag mig, jag skall sörja för hans framtid?. — Man kan soreställsig den fattige köpmannens förvåning och förtjusning; han reste dagen derpå hem och fick då ytterligare bekräftelse på sin oväntade lycka. Bankirens namn var Rothschild.