göra inbrott i et: hus, tänker ban sig för två gånger innan han sättor sin onda afsigt i verket, såvida ban vet att det finns en stu:k o b modig man inom dorren och att denne man har ett skarpladuadt gevär i handen. Vet han åter at: huset icke har någon .svarare, blir frestelsen för honom att biytag in i detsamma starkure. Mina herrar, låtom oss anskaffa det skurpladdade gevaret; den modige manneu baknas icke! — Nu ti!l den finansiella synpunkten. Men påstår att jorabruset olitvit vanlo!tedt, eburu det är att anse sasom den iörnåmstia af våra näringar. Men säger a: den stÖ:sta oparsamhet är vödvändiv och att de 3 milliooer regoringen begårt måste nedprutas ell en tredje !el af deita belopp. Tiden är inne att ingå i namme uruuskning af förvållandena och att besvara dessa pastäenden. Ar Jorubruket i betryck ? IIaA paå kan man visserligen svara ja; men flera andra vävingar befinna gig i ett ävnpu större betryck och i manga främmande länder år det mycket sämre bestäldt med jo db uke: än hos 0ss. Jag kan tryggt säga, mina herrar, att för jordbruket har från statens sida bifvit gjordt mera än för någon annan näring. Den ordinarie statsregleringen upptager årliga anslag för jordbruket till ett sammanlagdt belopp af 869,000 rdr. De för Jetta är beviljade extra anslagens summa utgör omkring 1.460,000 rdr. Man kan således påstå att den ofta hörda klagan, att jordbrukeis intresse skulle vara förbisedt, är fullkomligt oborättigad. Dignar jordbruket under bördor? såsom man säger. Jag frågar blott: ba bördorna på sanare år blifvit ökade? Nej! Skatterna till stat.n ha minskats, Åsskilliga skattetitlar hafva borttagits, t. cx. fourage-passevolansen (w. fl. af tal. uppräknade). — Med de kommunala skatterna är ett anna: lörbållande. När en kommun atager sig en drygare -katteborda. sör den det för något nyttigt ändamål, gör tot derföre utt den anser sig vinna förd lar som motsvara uppoffringarne. Det är civilisationen, som krälver ansträngningar; vill man komma i ätnjutande af hennes välsignelser, måste man också uppfylla hennes fordringar. Då jag nu uppehålli mig vid jordbruket och sökt visa att dess ställning cke är så dålig, som man vill låta påskina, har det icke okett. derföre att jag är likgiltig för jordbrukets bästa; tvärtom, mina herrar, jag erkänner att jordbruket är vår hufvudnäring, och såsom en varm fosterlandsvän kan jag således ingenting högre önska än att denna näring må vara och bliiva så blomstrande som möjligt. För öfrigt idkar jag sjelf jordbruk; jag är numera ingenting annat än jordbrukare och representans, — Värt lands finanser äro goda. Vi hu ickv ett öres skuld, utom de milhioner som vi upplånat för anläggande af våra jernvågar. Dessa miilivuer äro 60, meo icke mindre äan 86 ha till jeruvägarne blifvit anslagna. Och ati dessa jernvågar, som man måste erkänna vara nödvändiga för ett folk, som vill hålla sig i J3embredd med andra nationer, blifvit byggda af staicn utser jag vara eynnerligen lyckosamt. Genom jeruvägarne har staten kunnat på det Jampligaste och kraftigaste sätt understödja alla näringsgrenar och gifva försvarsverket en styrka, som det eljest aldrig skulle hafva fått. Man har hoppats att statens banor askola betala sig sjellva och som man ej velat kasta hela det stora kapital, deras anläggande kostat, på de lefvandes skuldror, har mun skoffat eg amt vingslan och beräknat att, sedan alla annuiteterna blifvit gällande staten sedan skall bafva en pe manaet inkomst s! je: vägarne. Alla förhoppningar ba blifvit öfver förväntan uppfyllda. Statsbauorna gifva redan en nettobehällning af 2 millioner rår oc h annuiteaternas sammanlagda belopp uppgår till 3, 700, 00 rdr. Man har förvånat sig Öfvor ullkomsten af en statsbrist på 44 mill. rdr. Denna brist ber uppkommit till följd deraf utt sista riksdagens statsutskott vi statregleringens uppgörande upptog det belopp, som rikets etander beslutit upplaua för jernvägerne, såsom en tillgång. Men man fick aldrig låna så mycket pengar som mun påräknat, utan omkring 6 millioner mindre. All:sa är denna brist på 44 mill. endast skenhar och i stallet finnes ett öfverskott a halsannan million. Till denva mindre lyckliga åtgärd ligger skulden hos den man, som vid förra riksdagen var ordförande i seatsutskottet; men i bewrakiunde le AV van älven vid denua riksdag innehar samma plats, vågar jag hoppas att han nu vill ändra det fel, som då begicks. -Mun har vidare klarat ölver misshushahning. Också denna klagan är obefogad. Min granne till höger påstod nyligen att de orainarie statsutgilerna sedan 1857 ökats med 14 millioner. Det kan så synas, men det är vock icke så Viaserlligen uppgick den ordinarie budgetens slutsumma då till 19 och nu till olver 33 millioner, men det komimer sig cke dera art utgifterna i en så be ydlig mån sokats, utan af helt andra förhållanden. En mångd jutgifisposter, svm 1 sjelfva verket utgiugo da likaväl som nu, syntes aldrig i budg ten. Kronans afradssoch räntespanmäl värdersdes då till 6 rdr 32 sk. b:ko pr tunna och nu till 2 rår pr kub.-to:, hvilket gör 12 rdr 66 öre pr tunna. (Tasaren redogjorde närmare för de orsaker, som föranleat den syubaradtillokniuigen i bucgeten). Uigifterna ha sSjelfva verket okuts jendast med 8 millioner och de ölriga 6 ha tillkommit genom en förändrad och, euligt min tanke, förjbartrad uppstallung at staten. S:de hufvusuiteln, iskolväsendet, har tagit mygadte delen al denua ollsokNiug och jag frågar vr, m. by, hvom at er icke ansser de medel väl unvänrda, som åiga till bet rdranse jer bilun ng och upplysning? o::e hufvudtiteln har ökats med 76 procent; salene har Jordbruket, deta sjosdbruk, som man påstår vara så vanlo tadt, bluvit ang uran ÅJU:UmU gt behardladt 7::e huf adInna, fivansväsender, ber kräft: den minsta okuingen: lendast 15 procent. Icke heller de summor som slilsvit använda lör krigsverket aro bortkastade. Man bör således betänka sg två gånger innan man sager att regeringen misshuhallar. — Hvad angar det anislag, som regeringen nu begärt, är jag olver:ygad om t ingen Uaterland, Vare sig inom eller utom una kammare, skall tycka att underkasta sig hvilIka uppoffiingar som helst för att anskaffa ett mede, ihvars nödvändighet vi alla inese, till vart dyra sosterlaände försvar. Jug hoppas och är förvissad om att kammaren skall höja de anslag, statsutskottet föreislagit till en och en halt miljon. i Efster votering bestämdes anslaget till 1 million med 95 röster mot 65, som öaskade anslagets höjande till 4! million. H Uian votering antogs det väckta förslavet, att utaf nämnda anslag 1, million redan under är 1867 skulle ställas ull K. M:ts disposition. Slutligen bitolls det af ur Key forestagna amendement, aut en skrifvelse till K. M:t måtte aflåtas, hvari den önskan uttrycktes, att gevären företrädesvis skulle tillverka inom landet ech gevärsfabrikanterna tor sådant ändamål till täflan inbjudas. Nämnda amendement an— — 1 —— EE ALA i i