—2—2aeT 2r2 2k —— 0—)—)g-22 —(C2 osa till att börja med kanske den vackraste vy Paris har att bjuda på. Hvart man vänder ögat är allt storartadt, praktfullt. At ena sidan Tuilerieträdgården, med palatset i fonden, hvarifrån den svajande trefärgade fanan erinrar om att H. M:t fransmännens kejsare befinner sig inom dess helgade murar, åt den andra Champs Elysöes med triumfbågen längst i sjerran. Till höger Madeleinekyrkan, till venster Corps legislatif, dessa båda värdiga pendanter i grekisk stil, med sina pelarrader. Midt på platsen den höga obelisken, i en enda sten, öfversållad med egyptiska hieroglyfer och om hvilken parisaren skämtsamt påstår att den kostar 4 fres skålpundet, enär den, ehuru en present i sig sjelf, slukat 2 millioner fres i transportkostnader på sin resa från Thebe och hit, och ändå ville ryktet häromdagen veta, att den åter skulle ut på vandring igen, i det nemligen förslag väckts att flytta den till den nya Place du Roi de Roma, som nu placeras midt emot expositionen. Oaktadt Chateaubriands ord, att allt vatten i verlden räcker ej till att rena platsen från det här utgjutna blodet, brusa här tvenne ståtliga fontäner och kasta sina korsande strålar. Det är nemligen här som guillotinen under första republiken utvecklade sin mordiska verksamhet. Ytterst omgifven af 8 sittande marmorfigurer, föreställande Frankrikes vigtigaste städer, och en stråkväg för den allmänna trafiken, som här strömmar fram i kersande riktningar, är denna plats på allt sätt värdig en verldens hufvudstad. Men vi begifva oss in i Champs Elyses, denna präktiga park, som, blott sommaren hinner lötva dess kronor och kläda den i grönt, nog kommer att hvimla af besökande, hvarpå det visserligen icke heller nu är brist. Vi gå förbi det gamla industripalatset, ett minne af 1855 års exposition och som ännu begagnas till periodiska utställningar, samt finna bortom detsamma i en rund byggnad med öfverskrift Bataille de Solferino målet för vår promenad. Det är en kolossal rundmålning, som man från en i midten anbragt höjd tager i betraktande, och hvarifrån erbjuder sig en fri utsigt åt alla håll af slagfältet med sina kämpande fransmän och österrikare. De på kullen kringkastade verkliga föremålen, såsom kanonkulor, en soldatkappa, en rensel, en kanon på sin lavett med ena hjulet sönderbrutet, och den genom taket nedfallande dagern göra ilIusionen fullkomlig. Här brinner en by, der springer ett krutförråd i luften, här tiraljörfäktning, der bataljen i full gång. Man riktigt väntar sig att höra kanonernas dån och de sårades jämmerskri, men detta uteblir lyckligtvis. En grupp upptager naturtrogna porträtter af kejsaren och hans stab. Med ett ord, besöket är väl värdt den francs, som det kostar. Hvar skola vi tillbringa aftonen? Al. Dumas fils nya pjes Les idses de Madame Aubray berömmes såsom något utmärkt, men det är sannt, det är Thorsdag, då få vi lot att göra en titt i den skandinaviska föreningen. Det är alltid uppfriskande att träffa landsmän på främmande botten. Alltså till Palais Royal för att leta reda på n:o 50. Nå, det var icke svårt att finna. Cercle Scandinave står det utanpå dörren, och då tager man sig dristigheten att klifva på. En och annan mönstrande blick riktas på vår ringa person, men ingen tyckes göra min af att vilja taga hand om oss. Å la bonne heure! Då slår man sig ner och är ogenerad. Den första bekanta vi träffa är — Göteborgs-Posten. Välkommen, välkommen tycks han vinka så gladt. Kristianiaoch Köpenhamnstidningar ligga också här och der kringspridda, men förgäfves speja våra blickar efter någon Stockholmstidning. En förfrågan hos grannen besvaras med ett raskt, men något ironiskt: Nej, vi har saa men ikke. Vi er bleven lovede Aftonbladet i fire maaneder, men endnu har det sgu ikke synts til. På lektyr tyckes man ändå icke behöfva lida brist, enär föreningen nyligen fått af det upplösta Biblioteks-Sällskapet öfvertaga hela dess ganska rikhaltiga boksamling, hvarå katalog f. n. är under tryckning. På väggen sitter uppslagen en väldig affisch, der orden Concert Scandinave i jättebokstäfver presentera sig, och af hvilken man får veta, att Måndagen d. 25 Mars kommer vla socicte ckorale Scandinave med biträde af m:llna Gelhaar och Högfeldt, fru Palm och mr Nathan att under hr Asger Hammeriks ledning i Salle Herz gifva en konsert ezcluswvement composs de musigus et dartistes du Danemark, de la Suede d Norvåge. Ropetitionen är i sull gång och tyckes lofva ett godt resultat, om ingen lampfebor kommer emellan. I mitt nästa bref skall jag ej underlåta att omnämna hur den nordiska musiken och dess framställare emottagits af fransmännen, och med denna intressanta nyhet slutar jag i dag mitt expositionsbref, som sålunda handlade om allt annat än expositionen; men den något spar, han något har. Ditkomma vi nästa gång.